Underhåll är bäst i långa loppet

KRÖNIKA. Så här i semestertider brukar vår annars så ordnade och planerade tillvaro bli lite mindre strukturerad och schemalagd. Barnen har inte några läggdags-tider utan får vara uppe hur länge som helst och lördagsgodis kan serveras både på en onsdag och på en fredag. Det är härligt att gå in i en semesterlunk där allt blir lite som det blir. När det är vackert väder kan vi åka och bada och när det regnar kan vi krypa upp i soffan med en bok. Men samtidigt är ju sommaren så kort och det är under semestern som vi måste hinna med allt det där som vi inte har hunnit med under året. Det är då vi försöker att ta hand om hus och hem lite mer grundligt. Trädgården görs i ordning och staketet kanske måste målas liksom fönstren på huset. Taket på sommarstugan ska ses över så att det inte läcker och i år ska friggeboden byggas så att svärföräldrarna kan inhysas i ett eget hus nästa sommar.

Att se till att tomten är i ett gott skick är faktiskt vår plikt. Oavsett om det står ett hus på vår tomt eller inte, så måste vi se till att fastigheten är underhållen så att den inte skapar olägenhet för omgivningen. SCB har räknat ut att för den som bor i äganderätt utgör hela 19 procent av boendeutgiften av kostnader för reparation och underhåll. För den som bor i bostadsrätt utgör utgiften för underhåll och reparation mellan 11 och 13 procent medan den som hyr sin bostad lägger mindre än en procent av boendeutgiften på detta.

I Sverige talar vi ofta om att ett gott underhåll lönar sig i längden, vid en försäljning kan vi få tillbaka en del av det vi lagt ut under åren. Den logiken gäller dock inte överallt. I engångsförpackningens förlovade land USA har en annan modell utvecklats i många städer när det gäller just fastighetsunderhåll. På flera ställen struntar fastighetsägarna helt enkelt i att underhålla, eftersom det är lättare att köpa nytt. Redan på 1950-talet märktes att bostadsområdena hade ett visst successionsmönster. När ett nybyggt område stod klart flyttade de välbärgade familjerna in och efter några år när området blivit lite slitet flyttade de välbärgade till nästa nybyggda bostadsområde. In i de lätt slitna husen flyttade de som hade det lite sämre ställt och dessa familjer bodde i, och slet på, bostadsområdet ytterligare några år innan de också flyttade vidare och in flyttade de allra fattigaste i det nu fallfärdiga bostadsområdet. Det eftersatta underhållet hade sänkt fastighetens värde så pass att de med mycket små marginaler kunde bosätta sig där. Och dessa hushåll får helt enkelt bo där så länge husen håller ihop.

Även om underhållet av vår egendom trots allt tar några av våra högt värderade semesterdagar i anspråk känns det systemet lite mer långsiktigt och hållbart än ett slit och släng system som det i landet i väst. Dessutom bidrar det ju till att spridningen i bostadsstandard mellan olika kategorier i befolkningen inte blir lika stor.