Regeringen vill att AI ska kunna användas för ansiktsigenkänning i realtid. Polisen ska larmas om en efterlyst person fångas av kameror på offentlig plats.
Den 1 juli kommer en ny lag som ger polisen rätt att ta dna-prov och fingeravtryck från fler som misstänks för brott.
Jämfört med i dag måste ytterligare cirka 15 000 brottsmisstänkta om året lämna fingeravtryck medan 30 000 fler kommer att topsas för dna, enligt en beräkning från Polismyndigheten.
Det här är en av många nya lagar som ger polisen rätt att arbeta allt mer offensivt i jakten på kriminella. Till exempel får kroppsvisitering av barn, telefonavlyssning och kameraövervakning ske vid fler utredningar av brott.
Ytterligare ett steg i samma riktning är ett färskt lagförslag om att polisen ska få använda AI för ansiktsigenkänning i realtid. Det kan innebära att kameror på offentlig plats larmar polisen om en brottsmisstänkt person dyker upp. Metoden ska få användas när straffet kan bli minst fyra års fängelse. Förslaget om AI för ansiktsigenkänning är ute på remiss och enligt regeringens planer ska lagen gälla från 1 januari.
– De nuvarande lagarna inom dessa områden ligger på gränsen till vad som är tillåtet enligt EU-rätten och Europakonventionen.
Det anser Alexander Ottosson, jurist vid Centrum för rättvisa, en ideell organisation med uppdrag att värna enskildas grundläggande fri- och rättigheter.
De nuvarande lagarna för hemliga tvångsmedel ligger på gränsen till vad som är tillåtet enligt bland annat EU-rätten. Det anser Alexander Ottosson vid Centrum för rättvisa.
Han har förståelse för att lagarna vässas med tanke på den allt grövre kriminaliteten men höjer ändå ett varningens finger för att skärpningarna kan gå för långt.
– Det är mycket viktigt att kontrollerna av polisens arbete fungerar och är effektiva, framhåller Alexander Ottosson.
Genom de nya lagarna får polisen in allt fler uppgifter om medborgarna av privat natur. Hur informationen ska hanteras är reglerat i lag.
Ett bekymmer enligt honom är hur polisen hanterar den stora mängden personinformation som kommer in genom bland annat telefonavlyssning och dold mobilavläsning. Säg att polisen får tillstånd att i hemlighet installera en mikrofon i någons bostad. De uppgifter som framkommer med sådana metoder får enbart användas för att lösa grova brott.
– Men det kan vara lockande för polisen att dela med sig av informationen för att i strid med reglerna kunna lösa även ringa brott, säger Alexander Ottosson.
I takt med den allt grövre kriminaliteten har polisens befogenheter ökat. Enligt kritiker hotas den personliga integriteten.
Hur uppgifterna hanteras kontrolleras av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Enligt Alexander Ottosson har de dock begränsade resurser för sitt uppdrag.
– Dessutom görs kontrollerna i efterhand och då kan ju skadan redan vara skedd, noterar han.
Vid vissa brott kan polisen få skicka in spionprogram i de misstänktas mobiler. Lagen kom 2020.
Ibland väcks farhågor att exempelvis anhöriga till kriminella kan dras in i avlyssningar, trots att de inte är brottsmisstänkta. Ofta avfärdas det med att polisen varken vill eller skulle ha tid att hålla koll på vanliga medborgare.
– Jag förutsätter att polisen i de flesta fall har goda intentioner. Men eftersom reglerna är komplicerade och det ibland är bråttom kan det gå fel ändå, menar Alexander Ottosson.
Sedan 1 april behöver polisen inte längre tillstånd för att sätta upp bevakningskameror på offentlig plats. På bilden gågatan i Uppsala.
Sedan 1 april behöver polisen inte längre tillstånd för att sätta upp bevakningskameror vid gator och torg. Alexander Ottosson tror att medborgare i allmänhet kan tycka det är obehagligt att röra sig på platser som är kamerabevakade.
Justitieminister Gunnar Strömmer (M) har framhållit att bland annat JK och JO granskar polisens användning av dold kameraövervakning och andra hemliga tvångsmedel.
Kameror kan väl även göra en plats tryggare genom att kriminella avhåller sig från brott om de vet att de blir filmade där?
– Så kan det absolut vara men jag tror att många kan uppleva att övervakning begränsar deras känsla av frihet. Ska jag delta i en demonstration på den platsen? Ska jag gå till en läkare som arbetar där?
– De här frågorna handlar ytterst om vilket samhälle vi vill ha. Vi kanske ännu inte hamnat i ett läge där lagarna skadar rättsstaten men om det sker kan det vara svårt att vrida klockan tillbaka.