à ret Àr 2015. SÄ ser hÀr det ut i Uppsala, för den som bryr sig om att titta efter.
Hur överlever man en vinter utan tak över huvudet? Hur fungerar det pĂ„ de hĂ€rbĂ€rgen som trots allt finns â Ă„tminstone vintertid? Vad görs politiskt för att komma till rĂ€tta med diskriminering och utanförskap i EU-migranternas hemlĂ€nder? Det Ă€r nĂ„gra av de frĂ„gor som vi försöker besvara.
Men vi frÄgor oss ocksÄ vad som hÀnder i vÄrt inre nÀr vi konfronteras med denna utsatthet och fattigdom. Det Àr mÀnskligt att ibland vÀnda bort blicken för att slippa se. Verkligheten Àr sÄ outhÀrdlig.
En del avfÀrdar denna mÀnskliga utsatthet med att tiggeriet nog Àr organiserat, att det finns nÄgra som tjÀnar stora pengar pÄ detta. Men sanningen Àr att det vi ser Àr resultatet av skriande sociala klyftor i hjÀrtat av Europa.
Kanske trodde vi att vi en gÄng för alla hade raderat ut fattigdom och misÀr. Tiggarna pÄminner oss om en tid som vi trodde tillhörde det förflutna. Och de manar oss att agera för ett Europa dÀr alla mÀnniskor fÄr rÀttvisa livschanser.