Många länder har sina egna lantraser, så även Sverige. De kommer ursprungligen från ett begränsat område där de under lång tid anpassat sig och utvecklat särskilda egenskaper för att överleva. De utmärker sig genom att vara tåliga mot sjukdomar, och har anpassats till det svenska klimatet. Djuren håller sig friska långt upp i åren, och är goda föräldrar.
– De är lättfödda och inte så produktiva som produktionsdjuren. De är också tåliga och klarar att gå över stock och sten, säger Linda Askelund, chef för Djurvårdarenheten på Skansen i Stockholm.
Svenska lantraser är viktiga både för framtiden och av kulturella skäl, menar Askelund. De talar om hur vi levde och höll våra djur. Samtidigt uppstår nya krav på djuren. Vi vet inte vad klimatförändringarna medför eller kommande behov av egenskaper hos djuren. Men finns de svenska lantraserna inte kvar kan det ta lång tid att återskapa ett djur, om det ens går. De nyare raserna av kreatur är avlade främst för produktion och skillnaderna mellan dem och lantraserna är stora.
– Som exempelvis höns. De nya raserna tas fram för att producera ägg. De är inte avlade för att komma ihåg hur man gör när man ruvar och tar hand om kycklingar. Det har hönsen glömt bort. Hade vi då inte kvar lantraserna så skulle vi inte ha höns som visste hur man ruvar. Det är skrämmande, säger Linda Askelund.
Kor, som avlats för produktion, har stora kroppar med pyttesmå spenar som är anpassade till mjölkmaskiner. Kalvarna kan knappt dia. Inträffar något, att exempelvis elen försvinner, så går det inte att mjölka kon.
Men uppmärksamheten och medvetenheten för svenska lantraser har ökat.
– Hedemorahöns, en del fårraser och vildrödssvin har blivit fler. Ölandsgåsen däremot går det sämre för.
Tack var de ideella insatserna, går det ganska bra för en del raser, menar Linda Askelund. Intresseföreningarna (som delvis stöds av Jordbruksverket) ger tips och råd om svenska lantraser och ser till att de sprids. De ansvarar även för att upprätthålla de levande genbankerna. Antalet medlemmar hos dem ökar. Även djurparker och enskilda aktörer arbetar för att bevara raserna.
Lantdjuren ger också sällskap och samtidigt ökar intresset för ekologiskt närodlad mat. Man skaffar sig en höna, eller får som betar av gräs på markerna. Grisarna kan exempelvis hjälpa till med markberedning. Att satsa mer på ekologisk självhushållning är helt enkelt i ropet. Man vill ha mat från djur som har det bra. Det är kvalitet för djuret och för den som ska äta maten. Det är en positiv trend, menar Askelund som ser ljust på framtiden.
– Jag är optimistisk. Folk är medvetna och den gröna vågen är tillbaka. Det gynnar svenska lantraser. (TT)