Cecilia ville ha ett världsförbättrande jobb men miljöforskningen krävde ett tålamod hon inte ägde.
– Forskningsresultat tar tid. Jag kunde inte se förändringen så snabbt som jag önskade, berättar hon och ställer tre koppar och en kanna kaffe på en blå bricka.
Hon lägger dit ett kexpaket, tar fram två vita ostar ur kylskåpet och tar med alltihopa ut i trädgården.
Genom ostproduktionen känner Cecilia att hon kan göra skillnad. Fast på ett annat sätt än i forskarvärlden, menar hon och förklarar att det känns meningsfullt att bidra med ett bra alternativ till produktionen av animaliska produkter. Allt har gått väldigt snabbt. I höstas hoppade hon av sin doktorandtjänst vid Uppsala universitet och startade Ultuna mejeri. Osttillverkningen kom igång i mars och nu, efter bara ett par månader får hon förfrågningar från butiker i hela landet. Lokalt finns hennes ostar redan i delikatessdiskar på flera håll.
– Det är så symboliskt, att veganmaten har klättrat uppåt i mathierarkin ända till den fina delikatessdisken. Det är väldigt betydelsefullt, säger Cecilia Håård.
Hon drar upp knäna, sätter fötterna på stolen och tar en klunk kaffe.
– Det är en märklig känsla att gå från idé till verklighet. Från att göra ost i mitt eget kök till en efterfrågan större än vi kan hantera.
Företaget grundade hon med sin sambo Johan Tilli och sin syster Anna Rahmqvist men än så länge är det bara hon själv som jobbar heltid.
Ordet mejeri för tankarna till mjölk och kor, varför använder ni det?
– Vi gör veganosten med samma tekniker som används för vanlig ost. På det sättet skiljer vi oss från många substitutprodukter. Vi har kopierat syrningsprocessen för animalisk produktion och överför den till andra råvaror.
Osten görs av ekologiska cashewnötter, kokosolja, näringsjäst och salt. Från start till färdig batch, som en laddning ost kallas, tar det en vecka. Cecilia säger att hon vill undvika att skapa förväntningar genom att försöka göra någon speciell sorts ost, utan hon nöjer sig med att kalla det hon gör för ost.
När har du känt att du ångrar dig och vill ge upp?
– När vi skulle starta tillverkningen kom jag till mejeriet och trodde att jag skulle göra ost men fick istället sätta mig och mecka med en maskin som hade gått sönder. Det var jättefrustrerande men då var det liksom redan för sent för att ge upp. Jag fick bita ihop istället.
Ostdrömmar?
– Jag hoppas att jag med tiden kan ägna mig mer åt produktutveckling och mindre åt distribution. Och jag skulle vilja göra ordentligt lagrad ost. Det är egentligen mitt ostideal, det är svårare men jag är säker på att det går.