Amaranth och teff på uppländska åkrar

Syftet med projektet är att ge utbildning och praktik åt utlandsfödda personer med lantbrukserfarenhet, och samtidigt testa förutsättningarna för nya grödor i svenskt lantbruk och trädgårdsodling.
Kayoko Sameris är utbildad agronom från Japan och var en av de sju agronomer med utländsk bakgrund som 2011 var med och valde ut 46 olika mer eller mindre exotiska grödor för provodling på svenska jordar och i svenskt klimat.
– Jag trodde då att en eller två av de växter vi valde ut skulle gå att föra från växthusmiljö till frijord. Men det har visat sig att kanske hälften av dem kommer att kunna utvecklas kommersiellt, säger hon på väg från Claes Eningsjös provodlingar utanför Örsundsbro.

Afolabi Samuel Oladayo från Nigeria är utbildad elektriker, men har stor erfarenhet från familjens jordbruk i hemlandet.
– Jag har varit med i projektet tre månader, och det är väldigt intressant. Här används så mycket maskiner, det finns så mycket odlingsmark, och ändå importeras så mycket mat. Okra och amaranth som odlas mycket i Nigeria finns med i projektet, och kanske de kan börja odlas även här, i mindre skala i växthus, säger han.
Claes Eningsjö, lantbrukare med huvudgården i Rotbrunna norr om Enköping, är en av de sju uppländska bönder från Veckholm i söder till Ackarby utanför Österbybruk i norr, som deltar i projektet.
– Det är häftigt att samarbeta med kolleger från andra länder, det är verkligen ett gäng entusiaster. Man åker bara med i deras engagemang, resonerar om vad som kan ha gått fel och vad vi ska tänka på till nästa säsong, säger Claes Eningsjö.
Det etiopiska gräset teff som finns på två platser i hans åkrar ser litet och sprött ut den här dagen i sen augusti.
– Det var lerskorpan som bildades efter regnet bara någon dag efter sådden i början av juni. Vi blev tvungna att så om, säger Claes Eningsjö.

Sedan går han och Gunnar Backman in i diskussion om sådjup, rader och behovet av att välta marken innan sådd. Kayoko Sameri och Afolabi Samuel Oladayo går vidare till provodlingen med bönor.  Flera av arterna är svenska bönor, men på en ruta växer peruanska lupiner, höga och kraftiga och en källa till glädje för samtliga:
– De här bönorna har högre proteinvärde än sojabönor, de kan pressas till olja, stjälkar och blad är kvävefixerande och blir biomassa. Det vore en perfekt gröda för svenska behov, säger Gunnar Backman.

Vid Ulva trädgård norr om Uppsala har Ulva Parkprojektet sitt centrum med växthus och mängder av plantor i krukor och på friland. Allt systematiskt ordnat och ordentligt daterat så att jämförelser kan göras av grobarhet och tillväxt.
Deltagarna i projektet, tidigare arbetslösa agronomer och lantbrukare från Bangladesh, Nigeria, Somalia, Kurdistan, Japan, Burundi, Palestina, Tunisien ... visar runt bland durraplantor, amaranth, koriander, bockhornsklöver, teff, ying och yangbönor, linser och många andra, mer eller mindre exotiska, växter.
– Smågurkorna från Dubai har växt bra, de är som Västeråsgurkor, utan knottror, säger Seerwan Muhyadin, arbetsledare i gruppen.

Hur gurkor från Dubai kunnat växa till under den gångna, ”bisarra” svenska sommaren, har varken han, Maria Hedman, trädgårdsmästare och med i projektledningen, eller Gunnar Backman svar på. Den är en av många frågor om exotiska grödors odlingsbarhet i Sverige som de kommande två projektåren kan komma att besvara.