Fryshusandan kom till Enköping
Att ha någon att prata med och förebilder som man kan identifiera sig med. Det är viktigt för att ungdomar ska hitta rätt. Det var två av grundtankarna vid arrangemanget Fryshusandan i Enköping dit både vuxna och ungdomar från hela länet kom.
Konferenciern Beatrice Clarke berättade om när hon var liten.
Foto: Maria Lindblom
En av deltagarna, Tony Rantakare, elev på Westerlundska gymnasiet, berättar att han tvekade först. Men efter en hel dag i teatersalongen på Joar Blå är han och kompisen Philip Zetterwall kvar bland de sista.
- Det kändes som en skitdålig dag i morse och jag funderade faktiskt på att ligga kvar i sängen, men nu ångrar jag verkligen inte jag gick hit, säger Tony Rantakare entusiastiskt.
Teaterföreställningen TopBoy - en huligans berättelse var det som killarna uppskattade mest. Historien handlar om utanförskap och det utåtagerande beteende som är vanligt även vid andra former av negativt grupptryck.
Det speciella med Fryshusdagarna är att kunskapen riktar sig till både ungdomar, politiker och personer som arbetar direkt med ungdomar. Fryshusandan är en riksomfattande turné med syfte att sprida de kunskaper som byggts upp under de 25 år som Fryshuset har funnits. Till dagarna i Enköping kom vuxna och ungdomar från Tierp, Håbo, Knivsta, Älvkarleby, Uppsala och Enköping.
Åsa Jansson som arbetar med ungdomar i Knivsta var en av dem som var med under dag två. Hon tyckte det var intressant att höra hur gruppen Elektra arbetar med ungdomar med erfarenhet av hedersrelaterat förtryck.
- Det var jätteintressant. Jag tycker också att det var mycket gripande att höra en flicka berätta om hur hon håller på att reda upp sitt liv. Det handlade om hur man genom bra relationer med ungdomarna kan få problemskaparna att bli de bästa problemlösarna, säger Åsa Jansson.
De som berättade om hur det går till är unga vuxna och ungdomar som genom verksamheten Lugna gatan har klarat upp sina liv. Dagens konferencier Beatrice Clarke var en av dem. Hon berättade på den stora scenen om hur hon hade det som liten.
- Jag var tre år då jag för första gången var på "Plattan" vid Sergels torg. Det var min bror som var barnvakt och genom att med mig dit visste han att mamma inte skulle märka att han köpte amfetamin, säger Beatrice som inte gick på dagis eftersom hennes mamma som var alkoholist var rädd för att få för mycket frågor.
När Beatrice började skolan tyckte lärarna att hon var jobbig och utåtagerande.
- Jag tyckte också att jag var jobbig, men har förstått nu att jag egentligen var ledsen. Skolan kallade mamma och mig på många samtal. Där frågade de ofta hur mamma mådde, men det var aldrig någon som frågade mig hur jag mådde, säger Beatrice som efter skolan hade många dåliga relationer och en pojkvän som höll på att slå ihjäl henne.
Hon hamnade på skyddat boende, men kunde inte identifiera sig med de äldre kvinnorna som ville hjälpa henne. Det var först när en jämnårig tjej som varit med om samma sak pratade med henne som hon började lyssna.
- Goda relationer och förebilder som man kan identifiera sig med betyder allt. I dag lever 400 000 barn med föräldrar som är alkoholister och det kostar samhället hundratals miljarder och mycket lidande. Jag tycker det är konstigt att vi inte tar tag i problemet och arbetar mer med goda förebilder, säger Beatrice Clarke.
Med under första dagen var också grundaren av Fryshuset i Stockholm, Anders Carlberg. Han talade bland annat om vad mycket en engagerad lärare kan betyda för ungdomar som mår dåligt. Dagen avslutades sedan med en summering av vad deltagarna från de olika kommunerna i länet hade kommit fram till under seminariet Open Space. Vuxna och ungdomar arbetade var för sig med att associera till olika ord. Vad det gäller ordet censur så hade de vuxna från länet tagit med orden arbetsmiljö, familj, kulturkrockar, rasism och konflikträdsla, medan ungdomarna från länet hade med psykisk ohälsa, mobbning, alkohol och droger, rasism, unga graviditeter, sex på nätet och övergrepp.
Så jobbar vi med nyheter