Ny kunskap gör E 18 allra säkrast
På den drygt 15 kilometer långa E 18-sträckan mellan Enköping och Sagån släcktes elva människoliv i olyckor under knappt tio år. Nu hoppas Vägverket att ombyggnaden ska förvandla vägen till en av landets säkraste.
Säkerheten höjs rejält när den nya E 18-sträckan väster om Enköping öppnar i höst.
Foto: Rolf Hamilton
- Vi använder oss av kraftigare räcken än i vanliga fall och de sitter längs en längre sträcka före och efter bron. De ska hindra avåkningar och klarar tyngre fordon än personbilar, säger Per Ahlénius, Vägverkets projektledare för E 18-bygget, när han klänger på räcket där motorvägen passerar över en mindre landsväg.
Några hundra meter bort gapar infarten till Ulbrotunneln. Om ett halvår ska här närmare 20 000 fordon forsa fram varje dygn, men nu råder friden på den snötäckta vägbanan.
Han får ta i ordentligt för att komma över, broräcken är höga från början och här har det dessutom höjts 20 centimeter ytterligare. Syftet är att förbättra bilisternas möjlighet till utblick över landskapet. Inifrån en vanlig personbil sitter broräckets översta stålbalk ofta rakt i ögonhöjd. På den nya E 18-sträckan får bilisterna friare sikt åt sidorna. Det ingår också som en del i säkerhetstänkandet. Vägen kunde ha dragits spikrakt mellan Enköping och Sagån, men böljar i stället fram i svaga kurvor.
- När jag ser vägen ta form tycker jag att vi lyckats bra med att skapa variation. Vi har tunnlarna, dalgången vid Sagån, skogspartier, bergskärningar och utblick över fält och åkermark, säger Per Ahlénius.
Risken med långa enahanda raksträckor är förstås känd sedan länge. Av senare datum är intresset för vägens närmaste omgivning. Vägverket arbetar för att rensa sidorna från fasta föremål, som träd, stenar och andra hinder. De kan bli ett dödligt hot vid avkörningar även i ganska måttliga hastigheter. "Avkörningsvänlig" är lösenordet för nya vägar. Där ingår också den relativt nya metoden med breda, svagt sluttande vägslänter som avslutas i en mjukt skålformad böjning uppåt. Längs nya E 4 genom Uppland finns många exempel.
På sträckor där det är svårt att ordna slänter eller få bort hinder monteras vägräcken, men inte heller det är någon självklar eller okontroversiell metod. Vägräcken är mindre kostsamma än stora avkörningsvänliga sidoområden, men kostar en hel del i underhåll. De gör också att vägbanan upplevs som smalare och försvårar för stillastående fordon att komma ut på vägrenen.
- På nya motorvägar försöker man undvika sidoräcken i möjligaste mån. Om det finns utrymme utanför vägen arbetar vi med sidoområdet och utformar "mjuka" slänter. Där det inte är möjligt tvingas vi ändå montera räcken, till exempel där vägbanken är väldigt hög i förhållande till omgivningen.
Och trots satsningen på vägslänter monteras totalt drygt tre mil räcken längs den 1,5 mil nya E 18-sträckan. Där ingår också vajerräcken i mitten i båda körriktningar, en standard som infördes på nya motorvägar 2004 när både sektioner och de breda mittremsorna smalnades av från 13 meter till cirka två meter.
Överlag kommer trafikanterna att färdas betydligt säkrare på den nya vägsträckan än dagens tvåfiliga väg med mötande trafik, det är alla bedömare eniga om. Sträckan är hårt trafikerad med mycket tung trafik och anses tillhöra de farligare i landet. Mellan 1996 och 2005 var den en av de mest olycksdrabbade i landet. Elva personer avled, 37 skadades svårt. Därefter har fartkameror monterats och mittlinjen räfflats, med följd att siffrorna förbättrats.
- Men alla våra åtgärder bygger ändå till sist på att förarna håller hastighetsgränserna, är nyktra och sitter bältade. Bryter man mot de reglerna så kan vi inte helt och hållet bygga bort de risker som blir följden, konstaterar Per Ahlénius när han pulsar i den djupa snön, ned från den öde vägbanan.
Snön är hans största bekymmer just nu. Innan den försvunnit kan inte vägarbetena komma i gång. Asfalteringen är den sista stora uppgiften innan vägen står färdig. Målet är att släppa fram trafiken i oktober. Per Ahlénius tror att det kan hålla, bara snön försvinner. Med plogbilars hjälp, om så krävs.
FAKTA
Ända sedan 1950-talet har det funnits önskemål om bättre framkomlighet och säkerhet på E 18-sträckan förbi Hummelsta. Under 90-talet presenterades olika alternativ och 1996 valdes den nordliga dragningen av nya sträckan Enköping - Sagån. Vägen är 15 kilometer och blir därmed en halv kilometer kortare än nuvarande E 18. Nuvarande sträcka är den näst sista på E 18 inom region Mälardalen som inte är mötesfri. Ombyggnaden av den sista sträckan, Karlskoga - Lekhyttan, beräknas vara färdig i höst.
Ända sedan 1950-talet har det funnits önskemål om bättre framkomlighet och säkerhet på E 18-sträckan förbi Hummelsta. Under 90-talet presenterades olika alternativ och 1996 valdes den nordliga dragningen av nya sträckan Enköping - Sagån. Vägen är 15 kilometer och blir därmed en halv kilometer kortare än nuvarande E 18. Nuvarande sträcka är den näst sista på E 18 inom region Mälardalen som inte är mötesfri. Ombyggnaden av den sista sträckan, Karlskoga - Lekhyttan, beräknas vara färdig i höst.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!