Snö skapar känslor hos gammal och ung

Så kom den tillslut - snön, som vissa älskar och andra inte. I villaområdena skottades det för brinnande livet och snöröjarna från kommunen hade händerna fulla. På vissa håll grymtades det över snöns ankomst, på andra håll jublades det. I Skolparken var det tydligt vad man tyckte - där hördes det glada skrik ända ut på Drottninggatan från barn och vuxna som passade på att njuta av årets första snö.

Michelle, Noah, Matheus och mamma Elizabeth gav sig ut så fort de kunde, det fanns en oro att den kanske skulle hinna försvinna.

– Så fort det kommer snö brukar vi gå hit och åka pulka, barnen älskar det. Det kommer ju så sällan snö och när den väl kommer så försvinner den lika snabbt, man får passa på, säger Elizabeth.

På Munksundet står Karl-Åke Aronson och samspråkar med sina grannar lutad över en snöskyffel. "Han jobbar på kommunen", säger en av dem med glimten i ögat och går hem till sig.

– När jag var liten var det alltid så här mycket snö, säger Karl-Åke och måttar med händerna i midjehöjd. Det känns nästan lite onödigt med det här, den försvinner ju snart igen. Om den fick ligga kvar vore det en annan sak.

Gunnar Widén står och samspråkar med Peo Danielsson, de är på hundpromenad och stötte ihop på Långgatan. Teddy och Bumsan står snällt och väntar i koppel medan samtalet pågår.

– Teddy och Bumsan blir lika glada att gå ut oavsett väder. Det är positivt med hund, man kommer ut även om vädret är dåligt. Hundägare lever längre också, enligt statistik, säger Gunnar.

– Det kanske är för att man kommer ut och får motion, tillägger Peo.

Lite längre ner på Långgatan står Viola Jansson och skyfflar snö på parkeringen.

– Jag säger inte äntligen ska du veta, snö är inte det roligaste. Det var lite bökigt att gå på promenad i morse, under snön fanns det is. Men jag ska köpa broddar, fast jag ska vänta till jag halkar omkull, säger Viola syrligt.