– Folk ledsagar genom att ta tag i käppen, det är ju förnedrande. Det hände mig senast på sjukvården, säger Jan Wigdell.

Han har en procent kvar av sin syn, det lilla han ser är suddigt. Jan berättar om andra som har ännu större problem med sin syn.

– Vi vill gärna åka ut och informera folk om ledsagning, det kostar ju inget för någon att vi kommer ut, säger han.

Tillsammans har dem många dåliga erfarenheter av ledsagning som inte har fungerat bra. Det var då som den ideella organisationen SRF, Synskadades Riksförbund i Enköping bestämde sig för att skriva ned tankar och undersöka hur man på bästa sätt informerar om ledsagning på olika utbildningar. Förutom brist på material så finns det ingen information om hur en ledsagare ska vara, berättar Jan Wigdell, som bland annat är ersättare i SRFs styrelse.

– Vi började med att undersöka hur man informerar om detta på utbildningar. Kunskapen visade sig vara dålig, på nutidens sjuksköterskeutbildningar finns detta inte inkluderat överhuvudtaget. Jag har inte hittat något på marknaden som visar hur en ledsagare ska vara, säger han.

Begreppet ledsagare eller ledsagning kan ha olika betydelser och kan även uppfattas på många olika sätt, allt beroende på vem mottagaren är, skriver Jan Wigdell i häftet som heter Ledsagare - hjälpare eller stjälpare. Föreningen har tryckt upp 570 exemplar av informationshäftet. Syftet med informationshäftet är att så många som möjligt ska förstå hur en ledsagning ska gå till. Denna kunskap är något som Jan Wigdell tycker att varje medborgare i Enköping borde ha. Han berättar om det senaste tillfället på sjukhuset när en person tog tag i hans käpp och släpade hon om genom ett rum.

– Många vill bara hjälpa till men vet inte hur de ska agera utan risk för den som blir ledsagad, säger han.

När det görs ett ärende för att hitta en ledsagare har utföraren ett samtal med kunden för att försöka hitta rätt person, då har den som ska ledsagas en möjlighet att själv beskriva vad som är viktigt för denne. Men det är svårt att få tag på ledsagare eftersom det inte är ett riktigt yrke, berättar Agneta Resin-Fredriksson som är verksamhetsområdeschef för biståndshandläggare och LSS-handläggare.

– Det byts ofta personal och det är klart att det är ett bekymmer, säger hon.