Första passet på tisdagen fanns två guidningar att välja på för en relativt stor skara som hade samlats på Dyarna. Enabygdens naturskoleverksamhet lotsade några längs spången för att skåda småkryp i vattnet.

Den största andelen slog följe med artspecialisten och Torstunabon Henrik Weibull. Målet var Himlabacken och åsens blommor och bin, i synnerhet bin och andra insekter. Åsen bjuder på stor biologisk mångfald.

– Vi är lyckligt lottade i den här delen av landet där vi har delar av våra åsar kvar, konstaterade Henrik Weibull.

Artikelbild

| Henrik Weibull prisar livsbetingelserna i Himlabacken.

Just Gröngarnsåsen är relativt intakt och har klarat sig från sand- och grusbrytning, även om grustag i sig är intressanta biologiska miljöer.

Henrik Weibull berättade att det utöver det vanliga honungsbiet finns 299 biarter till i Sverige. En hel del av dessa bin lever inte i stora samhällen utan ensamma, solitära.

Efter bara några steg upp i himlabacken fick gruppen stanna upp eftersom artspecialisten hade gjort ett intressant fynd. Ett honungsbi satt blickstilla i en blomma. Det visade sig att biet var dött, dödat av en krabbspindel som nu satt i blomman och avnjöt en jättelik måltid i form av detta för en krabbspindel enorma bi. Blomman i det här fallet var en ryssgubbe.

Insekter gillar sol och värme. I det här fallet bjuder Himlabacken på söderläge. Den av människor upptrampade stigen som blottlägger sand erbjuder massa bin och andra insekter chans att bygga bon i sanden.

Artikelbild

| Utblommade backsippor i Himlabacken.

– Det kan se ut som ett sår i landskapet, men det är fantastiskt att vi har det här, sa Henrik Weibull om den av så många insekter älskade grus- och sandstigen.