Naturligtvis har Bob Dylan också gjort bemärkt inom filmen, ibland ”bara” som inspiratör, ibland både framför och bakom kameran. I Sam Peckinpahs västernfilm ”Pat Garrett och Billy The Kid” från 1973 fick han spela mot ärrade aktörer som James Coburn och Jason Robards. Han fick sällskap av två andra mer sjungande än skådespelande namn, Kris Kristofferson och Rita Coolidge. Han gjorde också musiken. Talande nog hette hans rollfigur Alias.
I ”Masked and Anonymous” från 2003 heter hans rollfigur Jack Fate och han uppges som manusskrivare med namnet Sergei Petrov. I filmen ” Renaldo and Clara” från 1978 spelade han mot sin dåvarande hustru Sara och stod även för regi. I ”Paradise Cove” från 1999 spelar han chauffören Alfred, ingen större roll.
I bröderna Coens utmärkta film ”Inside Llewyn Davis” skildras tiden i början på 60-talet runt de folkmusikaliska kretsarna i Greenwich Village, där huvudpersonen avspisas med ”att det kommer ändå aldrig bli något med unga män och gitarr”. Då syns Bob Dylans skugga på väggen. ..
Bästa skildringen, eller snarare tolkningen, av hans liv står Todd Haynes för med sin film ”I’m not there”. Dylan spelas där av inte mindre än sex olika personer, som alla tar olika aspekter av hans liv och konst. Han spelas av bland annat Cate Blanchett, Heath Ledger och Marcus Carl Franklin. Det är ett originellt och kontroversiellt grepp som passar väl så bra in på vad Bob Dylans egen gärning stått för.
Han fick ju också en Oscarsstayett för låten ”Things have changed” till filmen ”Wonder boys” 2001.