Den minnesgode läsaren av UNT:s familjesida tycker kanske att porträttet av dagens jubilar verkar bekant. Detta är en korrekt iakttagelse. För när Elisabeth Piltz för fem år sedan fyllde 70 år förekom hon också på denna sida. Tidningsklippet från den gången har hon sparat. Att döma av bilden som togs då verkar hon snarare ha blivit yngre än äldre.
Hennes vetenskapliga passion är Bysans. Det började tidigt. Hennes far hette Constantin vilket inspirerade den unga Elisabeth att intressera sig för Konstantinopel, i dag Istanbul, som var medelpunkten i det bysantinska riket.

Ämnesområdet hon är specialist på omfattar den konst och arkitektur som utvecklades under senantiken på 300-talet fram till mitten på 1400-talet i det östromerska imperiet. I dag motsvarar det ungefär Grekland, Medelhavsområdet och delar av Turkiet.
Hon har nyligen återvänt från en resa till Turkiet, den senaste i raden av många. Den här gången reste hon tillsammans med sonen Igor för att bland annat fotografera moskéer vars arkitektur imiterar Sofiakatedralen i Istanbul. Resultatet skall redovisas i en rapport som är under tryckning och kommer att ges ut i Prag under året. En av höjdpunkterna under resan var besöket hos den ekumeniska patriarken i Istanbul.
– Han önskade oss mycket nöje i Konstantinopel sedan vi kysst hans hand.

Lite bakgrundsfakta om jubilaren:
Hon föddes i Dalsland, i prästgården på Rubbestad i Ödeborg och växte upp på prästgården i Färgelanda, också den belägen i Dalsland. Hennes far dog 1950 när hon var tolv år gammal och familjen flyttade då, först till Vänersborg och sedan till Luleå där hon tog studenten 1957.
Sedan följde studier i bland annat konstvetenskap vid Stockholms Universitet. Hon avlade sin licentiatexamen 1970, flyttade sedan utomlands och bodde omväxlande i Paris och München. 1976 disputerade hon på en avhandling om den bysantinska kejsarkronan. Opponent var en världsberömd fransk byzantinist. Sedan 1976 är hon bosatt i Uppsala.
Pensioneringen ledde ingalunda till att hon lade sin forskning på hyllan. Hon är fortfarande en flitig skribent och medarbetar bland annat som recensent i en ortodox kyrkotidning.

För tillfället arbetar hon också med en stor studie av bysantinska kvinnor och deras betydelse för konsten. Ett annat pågående projekt handlar om bysantinska mynt. För att sätta sig in i ämne har hon läst ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Studien kommer att publiceras i Prag. Ytterligare ett pågående projekt som ligger henne extra varmt om hjärtat är att ge ut sin fars predikningar som finns arkiverade på handskriftsavdelningen vid Lunds universitet.
– Min pappa var en lärd predikant som talade latin flytande sedan åttaårsåldern. Hans predikningar var teologiska föreläsningar som tog en och en halv timma.
Sitt värdefulla bysantinska bibliotkek har hon beslutat att donera till Ivan Dujcevinstitutet i Sofia i Bulgarien.