Det har precis börjat skymma när Staffan och Birgitta Kulling möter oss i dörren. Spotlights på husfasaden, lyktor på smidesstaketet, och lampor utplacerade här och var i den frusna rabatten lyser upp det stora huset på Envigsvägen i Gamla Uppsala.
Och de har all anledning att vilja kasta ljus på både hus och trädgård – de har själva planerat och låtit rita och bygga allt i minsta detalj efter sina önskemål. Sedan ett år tillbaka bor de i sitt drömhus, bara ett stenkast från sin förra bostad.
– Vi hade bott på Arngrims gränd i 46 år. Vårt förra hus hade källare, och det hade blivit dags att renovera. Alternativet var att flytta till lägenhet. Men eftersom vi båda tycker väldigt mycket om att bo i markplan och att ha trädgård, så var det svårt att stänga in sig och vanka runt i en lägenhet, säger Birgitta medan Staffan ställer fram snittar med lax, räkor och löjrom i den smått herrgårdsliknande matsalen.
Te serveras i små handmålade koppar som det står Staffansgården på, namnet på restaurangen som paret tidigare drev. Birgitta och Staffan Kulling är något av Uppsalaprofiler. Bland annat drev de Staffansgården i Öregrund i 21 år, de startade och drev firman Mäklare Kulling, och Birgitta är författare till flera böcker. De har varit Gamla Uppsala-bor ända sedan den första gemensamma lägenheten – ett rivningskontrakt i gamla Storgården. Tomten, där de nu byggt sitt hus, har de ägt ända sedan 1966.
– Men den var inte stadsplanerad – avlopp eller vatten var inte draget dit. I stället byggde vi hus på Arngrims gränd, men den här tomten låg och väntade på oss i alla år, säger Staffan.
I stället för en lägenhet, blev det alltså ett betydligt större hus i ett plan. Som tidigare mäklare har paret Kulling sett mängder med hem och Staffan arbetar fortfarande som besiktningsman, trots att han fyllt 80 år. De visste också vad de tyckte om och inte tyckte om i sitt förra hus. Med det som utgångspunkt satte sig Birgitta ner och skrev i löpandet text, ”bara från hjärtat”, hur de önskade att deras drömhus skulle se ut.
– Det skulle vara ett stort kök, en matsal med plats för hela familjen och våra vänner, ett arbetsrum där jag kan skriva mina böcker och en stor bekväm tvättstuga i markplan. Någon källare ville vi absolut inte ha, sammanfattar Birgitta.
Hon fortsätter:
– För att få inspiration åkte vi runt och tittade en del. Vi var i Sunnersta nere vid Ekoln där vi såg ett Myresjöhus som påminner lite om detta. Vi fick komma in på studiebesök och titta.
– Sedan åkte vi ner till Myresjöfabriken för att se hur de jobbar, vilken stämning det var på fabriken och hur noggranna de var. Vi var väldigt nöjda med det vi såg, säger Staffan.
Arkitekten Aleksandra Ohlson, inlånad för att skräddarsy bostäder på Myresjöhus, fick se texten och satte igång att försöka få parets drömhus att bli verkliga ritningar. Resultatet är ett hus som, förutom gott om utrymme, är fullt med genomtänkta detaljer som eluttag för adventsstjärnor, spotlights i fönstren, ett skänkrum för porslinet och apelsinfönster på varje gavel. Allt går i vitt.
– Vi hade varit med om tiden med bruna heltäckningsmattor, vävtapeter i orange och kakel i alla möjliga färger. Nej inte nu, sa vi. Nu ska vi ha enhetligt ljust. Då gör sig också tavlorna bättre på väggarna, säger Birgitta och pekar mot några konstverk signerade Öregrundskonstnären Astrid Forselius Jonsson.
Stoltheten är den ovanligt väl tilltagna tvättstugan. Här finns två maskiner, en för ljus och en för mörk tvätt och gott om plats för upphängning och mangel, någon torktumlare ville de inte ha. I det anslutande badrummet finns inget badkar, sådana kan man ramla i, och i duschen finns plats för pall den dagen det kan behövas. Birgitta och Staffan har planerat för allt.
– Vi tänker att vi ska bo här tills de kommer och hämtar oss, säger Birgitta.
Vi går ut i trädgården och mörkret har nu lagt sig. De många kristallkronorna lyser inbjudande inifrån huset. I ett tidigt stadium tog de in landskapsarkitekten Dinu Dunka som ritat hela trädgården. Den ligger några decimeter över gatunivå, har hög häck och plank mot grannarna och stora stenpartier. I den lilla dammen med vattenfall har vattnet frusit.
Paret Kulling ville inte behöva vänta i åratal på att träd och häckar skulle växa upp utan kunna ha glädje av sin trädgård redan från början. Men det är inte bara det specialritade huset med trädgård som gör att paret trivs så bra med tillvaron.
Staffan pekar tvärsöver ena planket.
– Där bor vår ena dotter. Och vår andra dotter bor på andra sidan gatan. Så vi är samlade hela familjen!