Verksamheten behöver pengar och man kan inte ta ut hur mycket som helst i medlemsavgift. Långt ifrån alla föreningar kan få sponsorer utifrån. Aktivitetsstöd på kommunal eller statlig nivå kan betyda mycket – men då finns förstås också regler. Med lite god vilja i definitionen av vilka som är aktiva medlemmar eller vilka aktiviteter man genomfört, så kan utdelningen bli god.
Detta gäller naturligtvis inte bara politiska föreningar. Däremot blir uppmärksamheten med all rätt särskilt stor när en politisk förening fuskat med medlemstalen eller på något annat sätt försökt få ut större bidrag än vad man skulle ha rätt till.
Men det som Aftonbladet nu avslöjat om Sverigedemokraterna går utöver allt tidigare känt fusk från annat håll. Politiska ungdomsförbund som SSU, MUF och LUF har vid olika tillfällen överdrivit medlemstalen. Men förbunden har onekligen existerat och bedrivit ganska omfattande verksamhet.
Sverigedemokraterna uppfann hela kvinnoförbundet. När partiet kom in i riksdagen 2010 fanns inget sådant. Däremot hade man ont om pengar. Samtidigt fanns en ansökan inlämnad om stöd till ett lösare nätverk av SD-kvinnor – alltså inget regelrätt kvinnoförbund.
Partiets ledning hade aktivt sökt förhindra att ett kvinnoförbund bildades, man litade inte på initiativtagaren. Men nu fanns pengar att hämta. I oktober 2010 upprättades två falska protokoll där det hävdades att Sverigedemokraternas kvinnoförbund hade bildats i Stockholm den 8 augusti och att styrelsen sammanträdde den 22 augusti. Partiledaren Jimmie Åkesson och ekonomichefen Per Björklund undertecknade så en kompletterande ansökningshandling till Riksdagens partibidragsnämnd där nätverket med hjälp av Tippex förvandlats till det påhittade kvinnoförbundet.
Partibidragsnämndens granskning var inte särskilt hård. Man utgick från att de formella kraven på stadgar, styrelse och redovisad verksamhet var uppfyllda. I verkligheten fanns enligt Aftonbladet bara tre ”medlemmar”, riksdagsledamoten Carina Herrstedt, Åkessons sambo Louise Erixon och sekreteraren Alexandra Brunell och det möte där ”förbundet” skulle ha bildats hade aldrig ägt rum. I december kunde man kassera in resultatet – ett statsbidrag på närmare en och en halv miljon. Pengarna gick direkt till partikassan, eftersom ”förbundet” påstods vara en sammanslutning inom partiets ram. Hade pengarna i stället gått till ett lösare nätverk så hade de hamnat bortom partiledningens kontroll.
SD är, till allt annat, ett parti där ledningen vill kontrollera allt, där intresset för kvinnofrågor är högst begränsat och där man har en generös inställning till andras pengar. I dag finns visserligen ett kvinnoförbund, men det ändrar ingenting i sak. För chefsåklagare Anders Jakobsson vid riksenheten för polismål blir detta en intressant granskningsuppgift.