Ett glatt surr når ut till Birgittagårdens hall. Inne i församlingshemmet står kaffe, mackor och, dagen till ära, semlor framdukade. Gubbdagiset i Harbo föddes för ganska exakt två år sedan. I en gästbok finns namnet på de sju som vågade sig dit vid första tillfället. I dag ligger rekordet på 28 besökare.
– Jag såg så många gubbar cykla omkring här i Harbo som såg ensamma ut. Vi gjorde ett försök att starta upp för att se om det slog ut och det märks verkligen att det finns ett behov. För kvinnor finns det redan ganska mycket, säger Nina Eriksson som jobbar i Harbo kyrka.
Till träffarna kommer män från trakten som är pensionärer eller daglediga. Många är bekanta sedan skolåldern, något som märks när det bläddras i urklippspärmar med artiklar från förr – "där är ju du Sigfrid, och är inte det där Roffe?". De flesta av pärmarna tillhör Uno Philipsson, som i princip sparat varenda artikel som skrivits om Harbo sedan 1988.
– Det är svårt att sluta klippa ur artiklar nu. Egentligen skulle man ju digitalisera arkivet, så att det inte försvinner i någon brand eller så, säger han.
Vid ett av borden sitter Lars Larsson och Sigfrid Eriksson. De är båda 80-plus, uppväxta i Harbo och numera stammisar på gubbdagiset.
– Det är en fin gemenskap här med gubbarna, nostalgi och gamla minnen. Vi två brukade vara ute och jagade tjejer ihop, skrattar Lars Larsson.
Gubbdagis anordnas varannan tisdag. För kvinnor arrangeras gummröra med fika, samtal och handarbete.