"Bra tegel är som viner och damer"

I det gamla bryggeriet mitt i Heby ligger Tegelbruksmuseet. Det har öppet på helgerna.

– Men det är bara att ringa, jag bor på andra sidan ån, säger Thomas Nilsson, pensionerad historielektor och ordförande i Tegelbruksmuseets intresseförening.

Hebys storhetstid inom tegeltillverkning är över sedan decennier, men här har den bevarats. Thomas Nilsson guidar bland pressar, redskap, verktyg, tegelpannor och foton. På golvet ligger en docka som föreställer en sovande luffare.

– Luffarna gick runt på bruken. De fick vara eldvakt. Det var varmt och gott att sova där, säger Thomas Nilsson.

De torkade tegelpannorna travades tre och tre innan de brändes. Det kallades för att ”trea” och var kvinnogöra. Sedan brändes de i 970 graders värme. Efter tre dygn var de klara. Då sorterades teglet bland annat efter färg.

– Bra tegel är som viner och damer, som blir vackrare när de blir äldre, säger Thomas Nilsson.

Som mest fanns det tolv tegelbruk samtidigt i Heby. I dag finns ett enda tegelbruk i hela Sverige som tillverkar taktegel och det ligger i Vittinge, strax söder om Heby.

Heby blev ett tegelmecka av flera skäl. Här fanns en smidig, formbara lera som lämpade sig särskilt bra till taktegel och rör. Lerans höga järnoxidhalt gav en varm röd färg som var eftertraktad. I skogarna fanns gott om virke till de bränslekrävande ugnarna. Och det geografiska läget var utmärkt sedan norra stambanan dragits förbi Heby 1873.

Thomas Nilsson visar det rörliga skärbordet som skar lerpannorna.

– Vid en sån här har många Hebybor stått, säger han.

Därifrån lyftes pannorna med ett redskap som heter fråntagargaffel. Gaffeln och en panna vägde fyra kilo ihop.

– Det har sagts att en och samma person kunde plocka 7 000 pannor på en arbetsdag, berättar Thomas Nilsson.

Efter tre rum om tegeltillverkning kommer vi till utställningslokalen för tillfälliga konst- och fotoutställningar.

Tegelbruksmuseet samsas med en konsthall som drivs av konstnärsparet Sonja Petterson och ÅC Danell, som är med på rundvandringen. De har en permanent utställning på övervåningen där bryggaren bodde. Där uppe pågår även en dockutställning av Gärd Jonsson från Harbo. I ett annat rum finns gipshuvuden föreställande en bandypublik, av skulptören Sture Collin.

– Det är kul att gå runt och visa när det finns så mycket. En elak säger att det är pyttipanna, en snäll kallar det ett smörgåsbord, säger Thomas Nilsson.