Framgångsrika hästtjejer i Heby

Solen gassar och gruset rivs upp av de snabba hästhovarna. På en ridbana i Östervåla övar några unga tjejer från Östervåla ryttarklubb hoppning. De har alla antingen sin egen häst eller en foderhäst - och lägger ned en stor del av sin vakna tid på sitt intresse. Genom klubben, som har runt 30 medlemmar, kan de tävla och träffa andra privatryttare som de kan träna eller bara rida ut i skogen tillsammans med. I klubben är ofta flera generationer med.
- Det fyller en viktig social funktion. Eftersom vi är en sådan liten klubb är vi ett väldigt sammansvetsat gäng. Vi har kurser, julfest och tävlingar. Och det är lätt att få folk att ställa upp. När det är tävling hjälper alla till - mammor, pappor, syskon, far- och morföräldrar, säger Elisabet Eriksson som låter ryttarna i klubben träna dressyr på sin gård.

16-åriga Moa Russmark Jonsson fick sin första häst när hon var sex år. Nu står det tre hästar hemma i stallet i Staffansbo. Hon rider varenda dag. Hälften av dagarna på grusvägarna runt hemmet, oftast tillsammans med kompisen Jennifer Andersson som bor i närheten. Resten av dagarna tränar hon hoppning hemma hos tränaren Mats Edman. Då lastas hennes häst Retsina in i hästtransporten och hennes mamma Veronika Jonsson får ställa upp och skjutsa. Eftersom Mats Edman har ett ridhus på sin tomt kan Moa Russmark Jonsson och stoet Retsina, liksom de andra medlemmarna i Östervåla ryttarklubb, träna hoppning året om.
I dag tar paret det däremot lugnt. Medan de andra låter sina hästar hoppa en bana, skänklar Moa Russmark Jonsson det bruna stoet i trav runt banan. Hon måste spara på krafterna till helgens tävling i Avesta. Den är viktig. De ska nämligen hoppa högre än någonsin, 120 centimeter. Nervöst?
- Nej. Jag blir aldrig nervös, det är bara roligt att tävla. Mitt mål i år har varit att hoppa så högt på tävling. Det känns bra att jag når det redan nu i helgen. Förut har jag bara hoppat 110.

Moa Russmark Jonsson är målmedveten. Hon vill bli en ryttare av yppersta världsklass och tävla med eliten i hoppning. Men vägen dit är lång och strävsam. Så gott som varenda helg är det hopptävling. Familjen Russmark Jonssons hästtransport har åkt många mil och Retsina låter sig lugnt lastas på och av. Tävlingarna kostar mycket tid och pengar.
- Jo. Det är anmälningsavgift, startavgift, bensinpengar. Jag törs inte räkna efter hur mycket pengar det blir. Men det är värt allt. När jag var ung ville jag tävla, men hade inte möjlighet. Därför tycker jag det är viktigt att Moa får chansen, säger Veronika Jonsson.
Efter sommaren väntar gymnasium i Uppsala. Då blir det längre resväg och mindre tid för hästlivet. Men att lägga av med ridningen ingår inte ens i Moa Russmark Jonssons föreställningsvärld.
- Jag hinner inte med något annat än hästar och skola och umgås nästan bara med andra som rider. Under gymnasiet blir det nog en del sena kvällar men det ska nog fungera. Det måste ju göra det, säger hon.

Framgångsrika hästtjejer i Heby

I Heby kommun finns det gott om ridhästar. Genom att gå med i en ridklubb kan privatryttarna tävla och hitta kompisar att rida med. UNT har hälsat på hos Östervåla ryttarklubb.