Han saknar boende under renovering
Lennart 81 år och Eva 82 är vänner. Nu renoveras Lennarts lägenhet på Allévägen, men han har inte fått något evakueringsboende.
Foto: Hans Lundgren
Det var den första april och Eva erbjöd Lennart att tillfälligt bo hos henne till dess hon talat med kommunen.
- Själv vill han inte besvära. Men kommunen tar inget ansvar visade det sig. De utnyttjar både honom och mig. Det som började som en väntjänst har blivit till ett åtagande, säger Eva.
I Lennarts tvåa pågår arbetena för fullt. Förutom stamrenovering skall köksbänkarna höjas, nya vitvaror sättas in och badrummet kaklas om. Det mesta av Lennarts inventarier har stoppats undan i vardagsrummet.
- Jag försökte bo kvar, säger han, men jag kunde inte för kattens skull. En katt har känsliga öron och oljuden från maskinerna skrämde Snoddas.
Det var intresset för husdjur som gjorde att Eva och Lennart blev kompisar en gång i tiden.
- Hans katt hade försvunnit och jag hade en som han kanske ville ta hand om i stället, säger Eva.
Hon är besviken och förgrymmad på myndigheterna som tillåter sig att behandlar en gammal människa ovärdigt. Lägenheten är smutsig och i oordning. Vattnet är avstängt.
- Vart skall han ta vägen? Han har erbjudits att sitta i ett källarrum på dagarna, det såkallade dagrummet. Det finns en torrtoa i källaren, Lennart bor på andra våningen och behöver kissa ofta.
- Han skulle alltså sova i skiten i lägenheten och gå ner i källaren och uträtta behoven? Är det rimligt att behandla en gammal människa så?
Eva känner sig också utnyttjad. Bland annat en biståndshandläggare från kommunen besökte Lennarts lägenhet i måndags. Det enda resultatet var att sängkläderna lämnades till tvätt.
- De vet att han bor hos mig och att jag knappt orkar sköta mig själv längre. De vet också att jag inte kan lämna Lennart i sticket. Och då gör de inget.
Lennart säger att han kan flytta tillbaka så snart oljudet från maskinerna minskat.
- Men jag kan inte laga någon mat.
Nu äter och sover Lennart hos Eva i hennes radhus i Morgongåva. Han kan flytta tillbaka till sin lägenhet den 25 april.
- Kanske kan jag göra det tidigare? Jag kan gå till varuhuset och fika och äta något i kafeet där. Mest synd är det om katten, själv klarar jag mig nog.
- Det gör du inte alls, fyller Eva i. Du skall inte finna dig i att bli behandlad så här. Förstår du inte det? Du är gammal och sjuk och har rätt till en tillfällig bostad.
Så fortgår samtalet. Eva säger att hyresvärden frånsäger sig ansvar. Hon har talat med Hebygårdar.
- Man kommer ingenstans. De hänvisar till kommunen som i sin tur hänvisar tillbaka till Hebygårdar. Men jag genomskådar förstås den där taktiken. Jag har drivit hotellrörelse i Stockholm och är inte direkt en novis under en spis.
- Det är inte klokt hur det fungerar, säger hon efter en stunds tystnad. Skulle jag inte ställa upp skulle Lennart kanske gå under?
Biståndshandläggare Karin Nordin på Heby kommun meddelar UNT, sedan hon tagit råd av förvaltningschefen, att hon inte kan uttala sig över huvud taget.
- Inte i enskilda ärenden, säger hon lakoniskt.
Kan du bekräfta att du varit i lägenheten och vet hur där ser ut?
- Du får finna dig i att jag inte kan uttala mig, upprepar hon.
Så jobbar vi med nyheter