Här får de som vårdar egen avkoppling

Alla kvinnorna vårdar sina män i hemmet, och är här för några dagars avkoppling.
Uppifrån huset kommer helt andra tongångar. Rödakorsfrivilliga Clary Nordling har tagit med sig sin gamla vevgrammofon, och sitter nu och spelar 78-or på löpande band: Vildandens klagan, Barndomshemmet och andra hittar från förr. Då och då brister de församlade ut i spontan allsång:
- Iiii de tyyysta vaaatten, vill jag för evigt bli kvaaar! ljuder det under björkarna.

Denna enda fina dag under hela den regniga vecka 32 har lockat makarna Ulla och Kurt Nilsson ut på tipspromenad i skogen. Ulla Nilsson är strokedrabbad och får hjälp i hemmet av sin man. De berättar hur skönt det är att bli uppassade och hur mycket de uppskattar vistelsen här.
- Och vi har fått massage, helt fantastiskt kändes det efteråt. Nu ska jag bara sitta här i solen och njuta, säger Ulla Nilsson.
- Här på Järlåsagården finns Europas duktigaste kock, glöm inte det, hörs det från ett bord intill. Här sitter Eilert och Margit Bäck tillsammans med Irene och Hans Arkvik.

Kvinnorna, som vårdar sina män hemma, har valt att ta dem med som sällskap under vistelsen. Det är fullt möjligt, under förutsättning att den anhörige inte har för stort omvårdnadsbehov.
- Jag tycker att det är bekvämt. Man slipper oroa sig för hur han har det hemma. Jag njuter mest av att slippa laga mat och handla. Det blir som en semester i alla fall, säger Margit Bäck. Männen är gamla jaktkamrater och har skjutit mycket vilt i Björklinge-Skuttungetrakten, och berättar gärna om sina jakter - historier som enligt deras fruar blir roligare och roligare varje gång de berättas.

Christina Elveheden är ordförande i Anhörigföreningen i Uppsala. När hennes man dog för 10 år sedan fanns inget anhörigstöd alls.
Hon berättar att till Järlåsagården kommer män som sköter om sina fruar, fruar som sköter sina män, döttrar som sköter sina pappor eller mammor - alla för att få några dagars miljöombyte och avlastning. Det är sjunde gången anhörigveckor hålls här.
- Just den här omgången har många av gästerna sin make med. Det kan vara bra till viss del, och beror förstås på partnerns hälsotillstånd. Men det kan vara väldigt svårt och ångestladdat att få de som är lite sjukare att förstå och acceptera att den friska parten behöver komma iväg på egna aktiviteter.

Christina Elvheden säger att man går igenom olika faser i utvecklingen att vara anhörigvårdare. De anhörigvårdare som kommit "längst" har insett att de måste ha egna aktiviteter, för sin egen skull och för att kunna orka.
- Det är viktigt att inse att om du inte får viss tid för dig själv, så finns risken att du också blir sjuk.

Här får de som vårdar egen avkoppling

Från en liten bandspelare vid kanten av Strandsjön strömmar asiatisk musik. En grupp kvinnor rör sig mjukt till tonerna av flöjter och stränginstrument. Det är anhörigvecka i Järlåsagården.