Hebykyrka hjälper invandrare

Den tämligen unga kyrkan växer snabbt, och det är som ingen tillfällighet att var fjärde medlem är afrikan.
Det är onsdagskväll och sångövning i det gula trähuset vid Torget i Heby, byggt på 1890-talet av den lokala Frälsningsarmén som sedan länge lagt ner striden.
Florens-Emma Anvo, 39 år från Elfenbenskusten blev tipsad om att flytta till Heby och söka kontakt med Centrumkyrkan. Södermalmskyrkan i Stockholm förmedlade kontakten.
- Jag gick hit direkt. Jag behövde kyrkan och blev väl mottagen, säger Florens-Emma Anvo.

Det var för sju år sedan. Hon var församlingens förste afrikanske medlem. Nu talar hon bra svenska, arbetar som undersköterska i Uppsala och funderar på att starta ett litet företag för försäljning av hantverk från hemlandet i Sverige.
När Florens-Emma Anvo kom till Sverige hade hon två av sina barn kvar i Elfenbenskusten.
- Jag var ensam och ledsen och behövde stöd och samvaro med andra. Det fick jag i Centrumkyrkan, säger hon.
Hon hade inga möbler, men fick till att börja med en stol och en säng. Församlingen äldsta medlem har varit barnvakt då hon ägnat sig åt studier.
Pastor Andreas Tofters har sedan länge ett stort intresse för Afrika och engagemang i missionsarbeten i Zimbabwe.
- Jag har varit där åtskilliga gånger. Jag tycker om zimbabwerna och den afrikanska kulturen. När barnen är utflugna kanske jag blir missionär där, säger han.
Centrumkyrkan engagerar sig i sina svensk-afrikanska vänners ofta omilda öden. De har flytt från fruktansvärda krigsupplevelser.

- Det är självklart att skall de kunna bli trygga människor igen och på allvar jämställda medborgare i vårt samhälle måste de lära sig tala svenska och för att göra det behöver de vara bland svenskar. Vi påminner hela tiden om hur viktigt det är att tala svenska fast man är osäker på orden, läsa tidningar, böcker, se på svenska TV-program och så vidare.
Alays Ndayambase kom till Sverige för ungefär ett år sedan. Hans fru och barn hade kommit före honom till Heby. Han läser Svenska för invandrare, men det är tillsammans med vännerna i församlingen som han lär sig hantera det nya landets tungomål.
Alays Ndayambase är utbildad topograf, och när han förklarar vad det är framgå det att det är jämställt med den svenske vägingenjörens.
- Men i Sverige, och för all del i övriga Västeuropa, accepteras sällan högre utbildning från tredje världen. De här människorna måste börja längst ner och ta de jobb svenskarna inte vill ha, säger Andreas Tofters.

Jo, så är det, bekräftar Florens-Emma Anvo.
- Jag fick arbeta på många sjukhus efter utbildningen till undersköterska. Jag var tvungen att göra dubbelt så mycket arbete och dubbelt så bra innan jag blev fast anställd.
Nästa mål för Florens-Emma Anvo är att ta körkort. Teorin är avklarad och hon har 20 körlektioner bakom sig.
- Då kan jag skjutsa mina barn till idrotten och åka bil till jobbet på söndagarna. I dag går så få bussar att jag får vänta tre timmar på sjukhuset innan min arbetsdag börjar.
Församlingen har anmält tio erfarna bilförare till utbildning som handledare för privat övningskörning.
- Vi skall fungera som personliga handlare till dem som behöver öva att kör bil, säger Andreas Tofters.
x