Hebys träslott inventeras
Varför byggde bönder i Örsundaåns övre dalgång, så stora vackra "träslott" till boningshus?
Foto: Hans Lundgren
— Jag har inlett intervjuer med de som nu bor på gårdarna i Ål, Röcklinge, Sörby och Hårsbäck söder om Heby.
Resultaten skall jämföras med motsvarande undersökningar i Estland och Ungern. Byarna i dalgången blir nu kända i det internationella forskarsamhället. Senast vid en konferens i Amsterdam sattes Ål, Hårsbäck och de andra byarna på kartan.
— I intervjuerna försöker jag kartlägga hur man resonerat under generationsväxlingarna på 1900-talet. Inom det gamla östblocket till exempel Estland och även Ungern handlar det i dag om att återföra gårdar till de ursprungliga ägarna.
- Byarna i Örsundaåns dalgång är onekligen intressanta även ur ett kulturgeografisk perspektiv. De är jämnstora, välstrukturerade och placerade på ett speciellt sätt i odlingslandskapet.
När de gäller den speciella byggnadstraditionen säger Irene Flygare att man bland annat måste gå till de skriftliga källorna:
— Äldre kartor och laga skiftesprotokoll från början av 1800-talet. Jag samarbetar här med antikvarie Marja Eriksson på Upplandsmuséet.
— Hur många av de här stora träbyggnaderna med sina praktfulla empirebetonade verandor fanns redan då? Var kom pengarna ifrån att bygga så stort? Var hela släkten inblandad?
När Fjärdhundra vid storkommunreformen år 1971 överfördes till Enköpings kommun och Uppsala län delades ett gammalt sammanhållet kulturområde - Fjärdhundra och Heby - mitt itu.
— Heby var under lång tid den administrativa centralorten för människorna i den här lilla regionen, där fanns provinsialläkaren, polisen, tingsstället. Länsbytet har sammanfört dem igen.
— Det märkvärdiga är att det är just i de här två gamla häraderna, belägna i var sin dalgång, som man finner en gemensam byggnadstradition med bland annat stora tvåvånigs mangårdsbyggnader i empirestil.
Så jobbar vi med nyheter