Sällan har ett djur fått igång så heta känslor hos oss människor. Vad är det som gör att vuxna karlar hetsar så? De nedärvda försvarsmekanismerna verkar ligga närmare ytan hos testosteronstinna hannar med gevär. (Några heta kvinns med bössa har jag ännu inte stött på...men de finns säkert också.)
Hur som helst, de som skriker högst, hörs mest. Kampen för att få döda en varg startar med starka lobbyister. Argumenten varierar förvisso, men allt går ut på att vargen är extremt farlig.
?Tänk på barnfamiljerna. Hur ska de våga släppa ut sina barn??
?Jakthundarna lever farligt.?
?Varg i trakten betyder slutet för bönderna. De kan inte släppa ut sina djur på bete.?
Ett axplock av kommentarer jag fått telefonledes under den senaste tidens skriverier om Hebyvargen. Flera samtal handlar om rykten som ?vi i massmedia borde skriva om?. Djuren ska till exempel ha planterats in av illvilliga naturvårdsmänniskor med ett 08-perspektiv.
Visst kan man som reporter på besök i hagen, där 15 får ligger döda, begripa bondens uppgivna gester. Hans rop på skyddsjakt klingar inte falskt. Men de som aldrig stött på en varg, inte varit i närheten av att bussa hunden på rovdjuret och än mindre drabbats ekonomiskt, varför gormar de?
Det som förvånar mest är aggressiviteten och samstämmigheten. Någonstans i folkmassan måste det väl ändå finnas en jaktintresserad person som tycker att vargen är ett spännande inslag i vår nordiska fauna?
De som faktiskt sett en varg på riktigt är få. Inte ens rovdjursexperten Johan Månsson på länsstyrelsen har fått ögonkontakt med gråben.
Jaktlaget som upprörs över att vargen stryker omkring i skogarna, ringer inte när björnen lufsar i samma terräng. Trots att björnen är farligare. I sagans värld är vargen rödluvans baneman och nalle ett gosedjur. Kanske är det så enkelt?
Jag är inte varghatare, men inte heller anhängare av att låta vargarna sprida sig i befolkningstäta områden. Däremot tror jag att debatt mår bäst av ett resonabelt tonläge.
Catrin Pihl
Nyhetschef
Nyhetschef