Råoljemotorn, lokomobilen och gengastraktorn med andra ord, och en hel del annat som många av dagens medborgare inte sett i aktion i verkligheten.
– Ja, du vet, innan elen blev allmän på landsbygden ambulerade en sådan här pjäs på gårdarna så att folk kunde tröska säden, hugga årsveden och såga bräder och plank. Jag minns lokomobilen mycket väl från min barndom i Sibbo, säger den reslige före detta bonden Birger Zettergren och lägger in en vedbit till i pannan.
Helst skall lokomobilen eldas med lövträd. Gran och tall lägger kåda och harts på maskinens tuber och det är inte bra. Just den här lokomobilen tillverkad av Munktells i Eskilstuna år 1903 skänkte byggmästaren Anders Diös.
– Han hade använt den till att värma vatten med vid murbrukstillverkning i Faxa grustag under andra världskriget.
Gengastraktorn, en Fordson från 1937, ropade lantbruksmuseet in på en auktion i Söderbykarl för tio år sedan.
– Fyra tusen kronor fick vi den för. Vi hade tur, säger Thor Olsson från Andersbo och så berättar han hur den fungerar från startveven till att kraften når motorn.
Vid ett bord en bit därifrån används separatorn och smörkärnan med handkraft.
Eva-Lotta Lund från Strömsberg har arbetat tio somrar på en fäbod i Dalarna och är väl förtrogen med dessa redskap:
– Är det åska i luften kan det vara knepigt, det vill inte bli smör då, säger hon.
Ingemar Imrell från Gimo minns hur han som barn fick veva på separatorn och smörkärnan varje morgon.
– Då var det tvång, men när jag nu gör om det minns jag det med värme och vemod.