De är båda kända ansikten i Östervåla med omnejd. Men i torsdags och fredags gjorde arbetskompisarna, som jobbat ihop sedan 1980, sina sista arbetsdagar vid posten, eller Postnord som det numera heter, i Östervåla. Båda är 63 år vilket är pensionsåldern för postpersonal.
– Det blir underbart att bli pensionär, utbrister Marianne Elvingsson, som började sin anställning vid Östervålas postkontor i januari 1980, bara några månader före Gun-Britt Pettersson.
Första åren jobbade Östervåladuon som postkassörer, men efter omdaningen av posten har de varit lantbrevbärare, och med bil delat ut post i orter som Östervåla, Tärnsjö och Harbo. Båda två tycker att de haft fina år vid posten.
– Det har varit ett bra jobb, där man också träffat mycket människor, säger Gun-Britt.
– Och fritt och självständigt, dessutom med en hel del eget ansvar, tillägger Marianne.
Som lantbrevbärare är arbetsdagen späckad, berättar de. Dagen inleds med sortering av post, som därefter bärs ut till postbilen tillsammans med uppåt 400 kilo reklam. Sedan är det bara att sätta sig i bilen och dela ut. Framåt 15-tiden på eftermiddagen är utdelningen av post vanligtvis klar.
– Även själva utdelningen måste ske snabbt, så några långa samtal blir det tyvärr sällan med kunderna. Men glada vinkningar är det gott utefter postlinjen, säger Gun-Britt.
Medan friheten och kundkontakten är på pluskontot i jobbet som lantbrevbärare, hamnar oskottade brevlådor vintertid på minussidan.
– Visst kan det vara lite obekvämt vintertid ibland, den delen av jobbet kommer jag inte att sakna, säger Gun-Britt.
En hel del respons över pensioneringen har de fått den senaste tiden, bland annat på sociala medier.
– Många är snälla och skriver att det är tråkigt att vi slutar och att det blir tomt efter oss, och det värmer förstås, säger Marianne.
Visst kommer de att sakna både gemenskapen på arbetsplatsen och kontakterna med kunderna, men båda två ser framför allt fram emot det nya livet som väntar. Och några fritidsproblem verkar de inte få.
– Jag har fyra hästar där hemma, jag kommer inte att få det långsamt, säger Gun-Britt.
- Och jag har tio barnbarn. Jag räknar med att rycka när något av dem blir sjukt så att föräldrarna slipper "vabba" så ofta, säger Marianne.