Östervålagrisar i Arn-filmen
Linderödgrisar hemmahörande i Uppländska Bjurvalla medverkar i storfilmen Arn - Tempelriddaren som har biopremiär på juldagen.Bänkade i Focus Biosalong i Östervåla kommer grisarnas stolta ägare Sam Ericsson och Camilla Elofsson att vara.
Foto: Hans Lundgren
- För oss är det ett intresse att delta i bevarandearbetet. De gamla lantraserna är en del av vår kultur och historia, säger Sam Ericsson.
Linderödgrisen är en urgammal ras från Arns tid, det vill säga 1100-talet. I dag finns blott 300 exemplar av dem kvar. Den har anor från det utdöda ollonsvinet och skogssvinet.
Produktionsbolaget bakom filmen kontaktade Camilla Elofsson när de fick veta att hon är genbanksansvarig i föreningen Landsvinet.
- Vi körde ner två av våra grisar till inspelningsplatsen i närheten av Läckö slott där Arns födelsegård placerats i filmen. De har varit noga med att försöka återskapa det tidstypiska i allt, säger Camilla Elofsson.
Grisar är snabba djur och de springer gärna undan om det är i det fria. Linderödgrisarna från Bjurvalla fick bo i filmens fähus och skötte sig på det hela taget professionellt.
- De deltog i några inspelningar i vintermiljö. Det var meningen att det också skulle bli sommarscener, men det hanns inte med, berättar Sam Ericsson.
- Jag hade tänkt titta på inspelningarna på sommaren, det känns tråkigt att de ströks, säger Sam Ericsson.
Nu har deras linderödgrisar varit med i en film tidigare, om Bellman, som sändes i TV julen 2005.
Lantraserna är djur för amatörer, anser Sam Ericsson.
- De är lättskötta och friska. Linderödgrisen utvecklas något långsammare men å andra sidan blir den muskulösare, köttet är tätare och tyngre än hos en framavlade "modern" gris.
Vi går ut och ser på gårdens bjässe, galten Särimner, fyra år gammal, 400 kilo tung.
När Sam Ericsson kliar honom bakom ena öret dröjer det inte lång stund förrän han stönande av vällust (och förvånansvärt smidigt) lägger sig ner. Grisarna och de övriga djuren - getter, får, höns, ankor och en häst - är alla gamla lantraser och mestadels ute i det fria. Snart kompletterar de med rökullekor.
Sam Ericsson tror att det både är nödvändigt och klokt att återskapa delar av det äldre jordbrukets djurhållning.
- Mycket av dagens kommersiella jordbruk har gått över gränsen, enbart lönsamheten har styrt utvecklingen. Driver man produktionen för hårt blir det problem med sjukdomar.
Det gamla bondesamhällets härdiga kreatur sattes ifråga från mitten på 1800-talet då rasbiologin fick genomslag i lantbruket. Rasrent blev det likriktade, mångfalden i färger, teckningar och särdrag försvann. Det gick till och med så långt att bönder som inte valde de framavlade "produktivare" djuren nobbades hypotekslån.
Paret Sam Ericsson och Camilla Elofsson har en förhoppning om att i framtiden få så pass många djur att de kan sälja livdjur och i viss mån också kött.
I höstas fick paret 26 000 kronor ur Sala Sparbank "Miljonen" för att bygga en damm på gården för Blekingeankor:
- De parar sig i vatten, vi hoppas att de fyra vi har snart skall bli fler, säger Camilla Elofsson.
Så jobbar vi med nyheter