Skogsbrand planeras i Färnebofjärden
Om väderleken tillåter kommer en kontrollerad skogsbrand, en så kallad naturvårdsbränning, att anläggas i nationalparken Färnebofjärden i sommar.
Naturvårdsbränningen skall ske på en yta av 35 hektar som är belägen i södra delen av Tinäset och väster om Storån-Lillån.
— Förberedelserna är viktiga, det får bara inte gå fel, säger Anna Jansson, förvaltare i nationalparken.
För ett lyckat resultat måste det vara torrt i marken. Därför är det troligt att bränningen äger rum efter midsommar som normalt är den torraste sommarperioden.
För att inte elden skall kunna leta sig utanför det bestämda områdets gränser anläggs brandgator. Men åt ett håll stoppar en stor myr elden och på några andra ställen fungerar skogsbilvägar som ett slags brandgator. Tio, femton personer inklusive några experter från Skogsvårdsstyrelsen behövs för att hålla koll på elden.
— Det kommer att finnas pumpar och slangar och en tankbil i beredskap, säger Anna Jansson.
Många arter är beroende av att det brinner med jämna mellanrum. För 150 år sedan brann i genomsnitt en procent av skogsarealen i Sverige. I vår tid brinner i genomsnitt mindre än 0,016 procent per år därför att förmågan att släcka bränderna blivit så mycket bättre. Det är en stor förändring för de arter som är beroende av den miljö skogsbränder åstadkommer.
I dag beror många utomhusbränder på slarv med elden. Men blixtnedslag är också en vanlig orsak. Efter flera nedslag i somras började det brinna i Stormossen. Omkring 30 hektar äng och skogskanter i och utanför nationalparken brann då.
— Nu när vi kan välja har vi bestämt oss för ett område som inte har så höga naturvärden i dag. De arter som finns där och kan flytta på sig när branden kommer gör det, säger Anna Jansson.
När elden släckts flyttar snart både insekter och växter tillbaka in i området igen, många av dem helt nya arter.
På Tinäset finns exemplar av slät tallkapuschongbagge som lever på nyligen brända träd. Och reliktbock som vill ha gamla levande tallar som är solbelysta att leva i. De gynnas därför särskilt åren efter en brand då det blir öppen skog. I området finns också mindre timmerman som lever i nyligen döda, gärna brända, barrträd och trubbknäppare som vill ha död björk och asp.
Så jobbar vi med nyheter