Marknaden i Sverige är pytteliten för denna världens äldsta fullblodsras kommen från det avlägsna ökenlandet Turkmenistan mellan Kazakstan och Iran.
– Den första avelshingsten fördes in i Sverige efter murens fall 1991. I föreningen är vi ännu bara åtta medlemmar med tillsammans 22 hästar. Sedan i fjol, då Jordbruksverket ändrade vissa av sina regler, är vi för små för att erkännas som rasförening, säger Anne Öman som numera är föreningens ordförande.
Hon bor i Lindsbro utanför Östervåla där hon håller två egna och en inlånad Akhal-teke (eller achaltekeer som är internationell rasbeteckning) hos en granne där hon också arbetar med att sköta en besättning Highland cattle.
Hästar har varit ett viktigt inslag i Anne Ömans liv. När hon fyllt 12 år fick hon låna hästar av en hästhandlare i trakten, de flesta var arbetshästar. Första egna hästen var en minishettis. Hon skulle fylla 40 innan drömhästen blev hennes.
– Vi behöver bli fler hästägare och fler medlemmar i föreningen. Förra sommaren sålde jag ett föl, och i sommar får jag ett till, säger Anne Öman.
Kanske blir det en guldskimrande avkomma? För denna egenskap är kanske Akhal-teke mest känd.Ungefär vart tionde föl föds med denna egenskap.
Akhal-teke skall enligt den ryska/turkmenska rastypen ha ”örnögon, kropp som drar mot vindhund med långa ben, samt svanhals”. Nomaderna i Turkmenistan använde den också som krigshäst därför att den är tålig och tuff och saknar det utpräglade flyktbeteende som engelska fullblod har. Därtill är den enmanshäst, det vill säga den tyr sig till en människa och det är viktigt att vid varje försäljning finna en person som verkligen blir en bra ägare.
Talish (ett mattområde i Turkmenistan) heter Annes sto som alltså nu är dräktig. Hon har blå ögon och vit päls med en rosa underton. Hon har fölat två gånger tidigare. Stoets far var guldfärgad. Första fölet efter Talish har kopparfärgad päls. En Akhal-teke ändrar inte färg (mer än obetydligt när den skiftar mellan sommar- och vinterpäls), till skillnad från Lipizzaner till exempel som föds mörka och blir ljusare med åren. Att få ett föl som drar mot guldfärg är en vinstlott. De flesta är bruna, svarta eller vita med vit eller svart man och svans.
Varje år är det uppvisning och kapplöpning med Akhal-tekehästar i Moskva. Anne Öman säger att hon har en dröm om att vara på plats under detta evenemang.
– Akhal-teke är mycket uthållig. Den kan springa 20 mil utan att bli trött och kan gå ner i puls på kort tid. Men den kräver bra träning förstås. Den är användbar i flera discipliner. I OS i Rom 1960 var det en Akhal-teke som vann dressyrtävlingen. I Ryssland används de inom galoppsporten. Den är inte bäst på något, men bra på mycket och den egenskapen tycker jag om, säger Anne Öman.
Turkmeniska stridshästar i Östervåla
När Anne Öman, 46, var barn såg hon en bild i en bok på en guldskimrande Akhal-tekehäst. Efter det var det i många år hennes dröm att skaffa en sådan häst. För sju år sedan lyckades det. Hon köpte ett sto från uppfödare på Öland.
Foto: Hans Lundgren
Bara 400 hästar i Europa
Rasen finns dokumenterad 500 år f Kr, hästen har behållits helt utan inkorsning till våra dagar. Redan för 2 500 år sedan sågs den som en elit- och krigarhäst. Mankhöjden på 170 centimeter gav den en särställning gentemot de annars småväxta raserna på stäpperna. Hingstarna var stöldbegärliga och har aldrig gått i flock utan hållits nära ägaren och den anses stå i ett särskilt förhållande till människan och vara lättdresserad.
Man räknar i dag med att det finns omkring 2 500 Akhal-teke i Ryssland och cirka 400 i Europa.
Ett föl kostar 30 - 50 000 kronor. .
Mer information se www.achaltekeer.se och http://www.maakcenter.org/ENG/news.html