Historien om 99-årige Tärnsjöbon Melker Norgren, som är för pigg för att få plats på äldreboendet, har senaste dagarna växt till en riksnyhet.
– Det är bra att det blir lite omrört, det verkar behövas, säger Melker Norgren själv och tar uppståndelsen med ro.

Det var för en dryg vecka sedan som fallet med 99-årige Melker Norgren började uppmärksammas i medierna. Då hade han tillsammans med anhöriga kämpat i ett drygt år för att få en plats på ett äldreboende. Utan framgång.

Enligt kommunen är han för pigg, och i stället har han fått en toaletthink i sitt vardagsrum, så att han inte ska behöva ta sig en trappa upp varje gång han behöver besöka badrummet.
– Vi hade hoppats på att kunna lösa det här utan uppståndelse, men sedan vi fick avslag i förvaltningsrätten för andra gången kontaktade vi medierna, berättar sonen Bosse Norgren.

Artikelbild

| Melker Norgren, 99 år, fick inte plats på äldreboende. Kommunens lösning var en toahink. Tärnsjöbons historia har nu blivit en riksnyhet.

Sedan dess har det hänt en del. Nyheten har blivit hett stoff både i kvällspressen, radio och tv.

När UNT hälsar på hemma hos huvudpersonen själv i stugan i Buckarby utanför Tärnsjö, där han bott sedan 1946, berättar han hur telefonen gått varm de senaste dagarna.
– Alla vill visst prata med mig, det ringer journalister och folk hela tiden. De är trevliga att prata med men oftast får jag vidarebefordra till mina barn eftersom jag har lite dålig hörsel, förklarar han.

En 99-åring, som dessutom fyller 100 år i december, skulle ju kunna bli lite orolig av uppståndelsen. Men inte Melker Norgren.
– Jag är inte blyg av mig och tänker inte så värst mycket på det. Uppståndelsen är bra också, det blir lite omrört i grytan, säger han.

Det ska sägas att det här handlar om en ovanligt pigg 99-åring som klarar vardagsbestyren med hjälp av ett hemtjänstbesök per dag och med stöttning från anhöriga. Men sedan makan gick bort för ett par år sedan har han börjat längta efter mer trygghet, personal och andra äldre att prata och umgås med.
– Men det verkar som man ska vara nästan död för att få en plats på ett äldreboende, menar han.

Även för de anhöriga har mediernas intresse vänt vardagen lite upp och ner.
Bosse Norgren berättar hur kvällstidningsjournalister och tv-team avlöst varandra i stugan hemma hos Melker och att de också blivit inbjudna att delta i ett morgonprogram på tv.
– Det märks att det här är ett hett ämne ute i hela landet. Visst känns det lite jobbigt med all uppmärksamhet men samtidigt är det kanske det som behövs, menar han.

En annan som märkt av trycket är Margareta Gadde-Jennische (M), ordförande i beredningen för äldre- och omsorgsfrågor i kommunen.
– Jag förstår att folk reagerar, men har förtroende för våra handläggare och ställer mig bakom bedömningen, vilket också förvaltningsrätten gjort två gånger, säger hon.

Men är det inte konstigt att en 100-åring inte ska få det boende han önskar?
– Allt handlar om bedömningar och var ska vi i så fall dra gränserna? Man ska veta att vår kommun är ovanligt generös när det gäller bistånd, säger hon.

För Melker Norgren och hans anhöriga återstår nu bara möjligheten att driva ärendet till kammarrätten.
– Vi får se hur vi gör, säger Bosse Norgren aningen uppgivet.