Varje år dör människor för att det saknas organ. Därför behövs ett nytt donationsregister – som utgår från att vi vill donera våra organ efter vår död.
Lagom till Socialstyrelsens pågående kampanj ”donationsveckan” lanserade Kristdemokraternas ledning förslaget om ett nytt donationsregister. Utgångspunkten i det är att alla myndiga medborgare är med, medan den som inte vill donera aktivt får säga nej. I dag är det som bekant tvärtom.
Eftersom vi är för få som anmält oss till donationsregistret råder det sedan länge brist på organ. Varje år dör flera personer - i väntan på nya lungor, ett nytt hjärta, eller en ny njure - i Sverige. För andra blir konsekvensen ”bara” en väntan, ibland i flera år, för att få ett bättre liv.
Eftersom det krävs speciella omständigheter för att kunna ta tillvara organ behövs en ganska stor grupp donatorer. Som det är nu står ungefär 900 personer i kö för organ. Samtidigt har svenskarna Europas mest positiva attityd till organdonation. Enligt en statlig tilläggsutredning, presenterad i år, är 85 procent positivt inställda till att donera sina organ. Trots det registrerar sig inte ens var femte svensk enligt den ideella föreningen Mer Organdonation. I Spanien och många andra länder registrerar sig betydligt fler. Med tanke på hur positiva vi är till organdonation i Sverige borde betydligt fler registrera sig.
Varför detta glapp mellan ”vill” och ”agera”? Kan det bero på att tanken på döden är så fjärran? Då är det kanske lätt att skjuta på beslutet att registrera sig. Som en intervjuad tjej säger till SVT Uppsala (4/11) vill man ha organ den dagen man själv behöver det. Hon medger att det nog vore bra att tänka på organdonationsregistret.
Så är det. Olyckor och komplikationer kan vi alla råka ut för. När så sker är vi troligtvis glada över att det finns medmänniskor som kan rädda våra, eller våra anhörigas, liv. Den som förväntar sig hjälp borde också vara inställd på att själv hjälpa.
Nyligen föreslog en statlig utredning att anhörigas vetorätt ska tas bort. Det pågår även ett arbete för att bättre ta till vara på organ på sjukhusen. Gott så, men vi kommer inte ifrån att det också behövs fler donatorer.
De få som av religiösa skäl inte vill donera sina organ ska kunna stryka sig från registret. Men de är som sagt få. Med ett register där donation ses som norm – för en befolkning där en överväldigande majoritet bevisligen vill donera - kommer man ändå att kunna komma åt organbristen.
Man ska komma ihåg att det har sina konsekvenser att inte göra något åt dagens situation. Människor dör trots att de skulle kunna räddats.