Nytt ljus över 900-åringen i Lund

– Man brukar säga att kyrkan är byggd av ljus och sten, säger domkyrkokaplan Lena Sjöstrand, när hon tar emot i kryptan i domkyrkans östra del.

Här nere hittar vi en av Lunds största turistattraktioner, jätten Finn som klamrar sig fast vid en av pelarna. I en annan del finns stenaltaret, som invigdes av ärkebiskop Ascer den 30 juni 1123 i en tid då Lund var ärkebiskopssäte över Danmark, Sverige, Norge, Island, Färöarna, Grönland och Rügen.

Jubileumsåret inleds på trettondagen med invigningen av ett nytt konstglasfönster, som när morgonsolen flödar in från öster ska kasta nytt sken över altaret och resten av kryptan.

Det har utformats av konstnären Erika Lagerbielke, som tagit fasta på att det 900-åriga altaret ursprungligen var tillägnat "Johannes döparen och profeter och patriarker".

Fönstret har inslag av ljusblått, som refererar till det vatten Johannes döparen använde då han döpte Jesus. I fönstret finns också jungfru Marias färg, ultramarin, och orange – som symboliserar morgonrodnad och hopp.

Nyfiken på färgerna

– Jag är nyfiken på hur färgerna här i kryptan kommer att skifta under året. På sommaren är det jättemycket ljus in från öster på morgonen och då kommer det att vara blått och gult som söker sig in, säger Lena Sjöstrand.

I sommar kommer kryptan också att ljussättas av konstnären Johanna Hernaeus. Andra inslag i firandet blir nya, specialbeställda musikverk, bland annat ett större orgelverk av Judith Bingham. Det blir även historiska visningar, pilgrimsvandringar, konferenser och temahelger.

Inför jubileumsåret har också forskare inom arkeologi, konsthistoria, arkitektur och teologi engagerats för att ta fram ny kunskap om Lunds domkyrka. Projektet har pågått sedan 2014 och resultaten ska presenteras i åtta volymer och även i populärvetenskapliga föreläsningar.

– Det är ju en fantastisk sak att nybeforska domkyrkan, säger Lena Sjöstrand och framhåller att det är första gången detta görs sedan 1940-talet.

Uttalade förbannelse

Enligt sägnen uttalade jätten Finn vad han tyckte var en förbannelse över Lunds domkyrka: "Den här kyrkan ska aldrig någonsin bli färdig". Men Lena Sjöstrand ser det snarare som en välsignelse – här finns alltid mer att göra och varje tid får möjlighet att tillföra någonting nytt.

– Så man kan säga att tack vare Finn kan vi sätta in ett nytt konstglasfönster och fira 900 år inte bara bakåtblickande. Vi firar de 900 åren dels för att glädjas över denna långa historia och de här långa tankelinjerna som den representerar, men också för att tänka framåt: Vad är vår uppgift som kyrka 900 år framöver?