PÄ mÄndagskvÀllen fick Abdulwahed Mansour ett samtal frÄn en tjÀnsteman pÄ utrikesdepartementet. Du och din familj har fÄtt tillÄtelse att lÀmna Gaza, lÀt tjÀnstemannen meddela, och förklarade att de behövde ta sig till Rafah, dÀr grÀnsövergÄngen till Egypten Àr belÀgen.
LĂ€ttnad efter 39 dagar av krig som tagit hĂ„rt pĂ„ barnen â 8, 10, 12, 13 och 16 Ă„r gamla â och den cancersjuka frun. De har under tisdagen tagit sig till Rafah för att vĂ€nta bland hundratals andra pĂ„ att ta sig ut. SjĂ€lv befinner han sig pĂ„ VĂ€stbanken, dĂ€r han arbetar som programmerare.
ââMina barn har spenderat de hĂ€r dagarna pĂ„ jakt efter mat, flyende frĂ„n hus till hus för att undvika bomberna. De har sett byggnader omkring sig totalförstöras. Det Ă€r hemskt för dem att tvingas springa frĂ„n hus till hus i natten, sĂ€ger Abdulwahed Mansour pĂ„ telefon frĂ„n Ramallah.
Flyttade frÄn Sverige
Men Àven om sÀkerheten för hans familj hÀgrar pÄ andra sidan taggtrÄdsstÀngslet Àr han besviken pÄ den svenska regeringen, som han inte anser gör tillrÀckligt.
ââDe borde Ă„tminstone hjĂ€lpa familjerna med hotell i Kairo. De har inga pengar nĂ€r de flyr och ingenstans att ta vĂ€gen.
Abdulwahed Mansour kom till Sverige som asylsökande i början av 2000-talet och blev svensk medborgare. För fyra Är sedan flyttade han tillbaka till Gaza tillsammans med fru och fem barn som samtliga Àr födda i Sverige. Anledningen, sÀger han, var att komma nÀrmare sin slÀkt efter mÄnga Är i exil.
"Regeringen bryr sig inte"
Enligt Mansour kÀnner han flera svenska medborgare som befinner sig i norra Gaza utan möjlighet att ta sig till grÀnsen.
ââNorra Gaza Ă€r helt avklippt och mĂ„nga dödas nĂ€r de försöker ta sig söderut. Lyckligtvis befann sig min familj redan i södra Gaza. MĂ€nniskor dör, svenska barn dör, men regeringen bryr sig inte.
TT: Utrikesdepartementet avrÄder sedan tio Är svenska medborgare frÄn att resa till Gaza pÄ grund av sÀkerhetssituationen. Har inte du och andra som trots det valt att lÀmna Sverige, ta med era barn och bosÀtta er dÀr ett eget ansvar?
ââEfter lĂ„ng tid i Sverige bestĂ€mde vi oss för att Ă„tervĂ€nda till vĂ„ra systrar, bröder och mammor. Vi ville trĂ€ffa dem och har en rĂ€tt att trĂ€ffa dem. Det var första gĂ„ngen pĂ„ 15 Ă„r. Jag tycker inte att det Ă€r ett brott att vilja Ă„tervĂ€nda till sin familj.