Vissa dagar känner Sara sig bäst i världen och som att ingenting är omöjligt. Nästan som att hon skulle kunna flyga bara hon försökte. Andra dagar är allt hon känner en smärta och en ångest så stark, att hon inte vill fortsätta leva. Ibland skiftar hon mellan dessa sinnestillstånd på en och samma dag.

Sara har haft kontakt med vården länge. Det började när hon var tonåring hos barn- och ungdomspsykiatrin, men där är hon för gammal för att gå kvar nu.

Att gå över till vuxenpsyk beskriver Sara som tungt. Remisser skickas fram och tillbaka och hon måste hela tiden själv ringa till sjukhuset för att få några svar. När hon äntligen får en läkarkontakt hinner de bara ses två gånger innan läkaren går på semester. Någon vikarie får Sara inte träffa.

– Jag förstår att även läkare måste få semester, men man blir inte psykiskt frisk bara för att det är sommar, säger Sara.

I väntan på att läkarens semester ska ta slut blir Saras bra dagar allt färre och i stället tar de mörka perioderna över. Flera gånger är hon tvungen att uppsöka psykakuten i Uppsala som skriver ut olika mediciner till henne. Men mer piller hjälper inte. Sara börjar hetsäta och skära sig själv. När hon ber om att få prata men en psykolog får hon till svar att väntetiderna är långa. En kväll blir allt för mycket. Sara stoppar i sig flera nävar tabletter av olika slag. Hon lyckas ringa 112 trots att hela världen snurrar och hon har svårt att stå på benen. En ambulans hämtar henne och hon blir inlagd på psykiatrins hus i två och en halv vecka innan hon skrivs ut.

– Jag grät i två timmar och bad dem att få stanna kvar, men de sa bara att jag kunde höra av mig om jag mådde sämre igen och att de planerade en ny inläggning om en månad då de även skulle göra en utredning. Men jag behövde ju vara där då, inte en månad fram i tiden!

Fem dagar efter att Sara skrivits ut försöker hon ta sitt liv igen och proceduren upprepas: hon blir inlagd och sen utskriven mot sin vilja. Vid den sista inläggningen ger en läkare Sara diagnosen borderline personlighetsstörning.

Omkring 20 procent av människor med borderline dör i självmord. Statistiskt sett är det även så att människor tar sitt liv, har försökt ett flertal gånger tidigare. Precis som Sara.

Läkaren rekommenderar att Sara bör behandlas med Dialektisk beteendeterapi (DBT). Väntetiden för att få den behandlingen ligger på ett år.

– Under tiden vill de att jag ska jobba och försöka leva på som vanligt. Men hur ska jag kunna göra det? Jag vill ju bara fly därför att jag kan inte lita på mig själv. Har jag en mörk dag och hjärnan säger åt mig att jag ska ta livet av mig så gör jag det.

Fotnot: Sara heter egentligen något annat.