I Gunnar Rundgrens och Ann-Helen Meyer von Bremens bok "Kornas planet" skriver de om kons roll i vÄrt jordbrukssystem.
Leran klafsar under klövarna nĂ€r kalven Ălva lĂ„ngsamt kliver fram för att hĂ€lsa. NĂ€r mulen Ă€r nĂ€stan framme gör fotografen en, i alla fall för kvigkalven, alldeles för snabb rörelse och hon rycker till.
â Hon gör sĂ„dĂ€r för oss ocksĂ„, sĂ€ger Gunnar Rundgren.
I skogskanten stĂ„r Ălvas mamma Borta och betraktar oss med intensiv men svagt skeptisk blick. Stuten Bosse Ă€r mer kĂ€rvĂ€nlig och trots att hans storlek imponerar intygar bĂ„de Gunnar och Ann-Helen att han Ă€r en av de harigaste i flocken.
â Och han Ă€r vĂ€ldigt gullig, sĂ€ger Ann-Helen.
Hon arbetar som journalist och har lÀnge bevakat frÄgor om lantbruk och livsmedel. Gunnar var med och grundade organisationen KRAV och jobbar i dag som konsult inom ekologiskt lantbruk. NÀr de köpte gÄrden Sunnansjö utanför JÀrlÄsa var tanken att omsÀtta sina idéer om hÄllbar odling i praktiken. NÄgra kor fanns inte med i planen.
I stÀllet kan man sÀga att det var gÄrden som behövde kor. Nu syns sjön genom fönstret frÄn matbordet dÀr vi sitter och pratar, men nÀr de kom hit var det mesta igenvÀxt. Tillsammans med grannar och vÀnner har de huggit ner trÀd, kapat sly och flisat eller eldat upp slyn.
SÄ för sju Är sedan flyttade den lilla flocken in pÄ gÄrden. Trots att Ann-Helen led av en viss koskrÀck.
â Jag var skitrĂ€dd för dem lĂ€nge. Till att börja med Ă€r de jĂ€ttestora. De flesta som kommer hit och ser de hĂ€r korna för första gĂ„ngen undrar varför vi inte skaffade höns i stĂ€llet, sĂ€ger Ann-Helen.
FrÄn början var korna lika rÀdda för dem, men genom att locka och pocka, ge favoritmat ur hink och sÄ smÄningom borsta och rykta har de vunnit kornas förtroende.
â Borta gillade att man hĂ€llde upp vatten i en hink. Det var lagom interaktion för henne. Vi har hĂ„llit pĂ„ en del med dem och fjantat oss, men det har ocksĂ„ varit vĂ€ldigt roligt, sĂ€ger Ann-Helen.
Nyfiken, men misstĂ€nksam. Det tar en stund för kalven Ălva att vĂ„ga sig fram och hĂ€lsa.
Villa, Gunnars favoritko, höll en gÄng pÄ att drunkna. Med hjÀlp av en grÀvmaskin lyckades de rÀdda henne.
Framför oss pÄ matbordet har de dukat upp bröd och pÄlÀgg. Varmrökt hjÀrta och rökt bringa finns till mackan, frÄn egna djur förstÄs.
â Den rökta bringan Ă€r lite som bacon och smakar faktiskt gudomligt nĂ€r man steker den. Det Ă€r lite paradoxalt det hĂ€r, att man pratar i vĂ€ldigt upprörda moraliska ord om den höga köttkonsumtionen. Samtidigt konsumeras inte stora delar av köttvarorna pĂ„ en ko, dĂ€rför att folk Ă€r för fina för att Ă€ta det, sĂ€ger Gunnar.
Talgen, man kan fÄ Ätskilliga kilon av frÄn ett enda djur, Àr ett annat exempel. Ann-Helen hÀmtar en glasburk med det gulvita fettet frÄn skafferiet.
â Det lĂ„ter ju obehagligt, eller hur? Men det Ă€r ett jĂ€ttefint fett.
â Vi anvĂ€nder det som huvudsakligt stekflott. Pannkakor ska det vara smör till, men till grönsaker och kött som steks Ă€r det perfekt, sĂ€ger Gunnar.
"Jag har alltid tyckt att blandningen Àr optimal. Jag vill inte vara 100 procent bonde men jag vill heller inte sitta vid ett skrivbord eller resa runt och hÄlla föredrag hela tiden", sÀger Gunnar.
De gör ofta sĂ„, faller varandra i talet. De skriver ocksĂ„ böcker tillsammans â Kornas planet heter den senare, som fĂ„tt tryckas i en andra upplaga pĂ„ grund av det stora intresset. I boken tecknar de mĂ€nniskornas lĂ„nga, gemensamma historia med det stora klövdjuret.
Kon spelade faktiskt en roll i framtagandet av vaccinet, nÄgot som varit högaktuellt under pandemiÄret 2020. NÀr vaccinet uppfanns pÄ 1700-talet var det med hjÀlp av var frÄn kokoppor, en mindre farlig sjukdom, som anvÀndes för att skydda mÀnniskor frÄn de dödliga smittkopporna. DÀrför fick proceduren ocksÄ sitt namn efter det latinska ordet för ko, vacca.
Den episoden Äterges i boken, som ocksÄ tecknar en bild av jordbrukets utveckling. MÄnga smÄ gÄrdar har blivit stora, specialiserade lantbruksföretag. För att överleva behöver gÄrdarna producera mer och vi lÀgger i dag en mindre andel av vÄr disponibla inkomst pÄ mat jÀmfört med för omkring 30 Är sedan.
Effektivt, kan man tycka. Eller ohÄllbart.
â Effektiviteten Ă€r mĂ€nniskans förbannelse. Om man nu tror att det Ă€r viktigt att göra ganska stora förĂ€ndringar för en mer hĂ„llbar vĂ€rld och inte bara hĂ„llbar mat gĂ€ller det att pĂ„ nĂ„got sĂ€tt minska insatserna i form av fossil energi, sĂ€ger Ann-Helen.
Varken biologisk mĂ„ngfald eller negativa klimateffekter rĂ€knas med i den ekonomiska kalkylen, skriver paret i boken. Maten blir billig â men planeten tar kostnaden.
â Vi behöver minska konsumtionen Ă€ndĂ„, sĂ„ dĂ„ Ă€r det vĂ€l bĂ€ttre om vi styr över den konsumtionen till nĂ„got som Ă€r bĂ€ttre för gastronomin, för hĂ€lsan och för landsbygden, sĂ€ger Gunnar.
Ann-Helen och Gunnar Àr i princip helt sjÀlvförsörjande pÄ grönsaker. I Är kunde de skörda rÀdisor och sallad Ànda in i november.
"Den mest ovÀntade saken med korna var att det var sÄ intressant att studera deras beteende, enkla saker som hur de gÄr och betar eller ligger och idisslar", sÀger Gunnar.
â Men det hĂ€r kommer naturligtvis att innebĂ€ra att vi inte kan köpa en Iphone varje gĂ„ng det kommer en ny modell. Vi kommer inte kunna Ă„ka pĂ„ weekendresor hela tiden. Det Ă€r klart att det kommer att ha ett pris, samtidigt sĂ„ vet vi att det vi hĂ„ller pĂ„ med nu inte funkar. Jag tror faktiskt att alla vet det, sĂ€ger Ann-Helen.
Och sÄ var det den dÀr frÄgan om köttet. En het potatis i dagens klimatdebatt, dÀr att sluta Àta kött brukar sÀgas vara det bÀsta man kan göra för planetens överlevnad.
â Det Ă€r trĂ„kigt att man ofta börjar i fel Ă€nde. Man tror att genom att vĂ€lja vad vi bakar för bröd eller köper för ost sĂ„ kommer vi att kunna förĂ€ndra vĂ€rlden. Men tyvĂ€rr â det Ă€r inte sĂ„ det funkar. Konsumentmakt Ă€r liksom en chimĂ€r, sĂ€ger Ann-Helen.
I stÀllet föresprÄkar de ett mer hÄllbart jordbrukssystem, och dÀr Àr animalieproduktion en naturlig del. Korna har nÀmligen fördelen att kunna omvandla sÄdant vi inte kan Àta, som grÀs, till kött och mjölk, som vi kan Àta. Deras gödsel göder vÄra plantor och klövarna trampar fram en hagmark dÀr annars ovanliga vÀxter trivs.
â Man upprepar gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng att det enskilt viktigaste man kan göra som individ för klimatet Ă€r att sluta Ă€ta kött. DĂ„ har man vĂ€nt bort blicken totalt frĂ„n problematiken att folk flyger, kör bilar med fossila brĂ€nslen och att vi har en hel infrastruktur och jordbruk som drivs med fossila brĂ€nslen. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt spelar man fossilindustrin i hĂ€nderna, sĂ€ger Gunnar.
Tillbaka ute i hagen Àr Borta, Villa, Bosse och de andra knappast medvetna om sin roll i det stora klimathotet. Inte heller Àr de bara naturvÄrdsarbetare eller köttproducenter. Efter all tid som Gunnar och Ann-Helen lagt pÄ skötsel, umgÀnge och att observera flocken har de ocksÄ blivit som sÀllskapsdjur.
â Jag har haft hund och katt tidigare, det Ă€r precis lika givande att ha kor. Det blir precis lika mycket en relation, sĂ€ger Ann-Helen.
Stuten Bosse har blivit kvar pÄ gÄrden och med tiden blivit en riktig bjÀsse. Ann-Helen och Gunnar intygar dock att han Àr harigast i flocken.