Sedan 1997 har Hugos kaffe utgjort ett bohemiskt komplement till Uppsalas gedigna samling av konditorier och kedjefik. Inredningen är kitschig och brokig med sina slitna fåtöljer i grön plysch, den turkosa accentfärgen på väggarna och det lite stökiga arrangemanget kring kassan. Här blandas högt och lågt – ett stilleben av våffelmixpaket som pryder kylskåpet bakom disk vägs upp av hyllan med bönor från de allra hippaste rosterierna just nu. Förutom nya inslag på kaffehyllan har inredningen har varit densamma under det senaste årtiondet och eftersom möblemanget aldrig riktig varit ”inne” – går det heller inte ur tiden. Klientelet strömmar till från Engelska parken och harmonierar väl med atmosfären – vänta dig en hel del markerade ögonbryn, bylsiga jackor och mössor högt upp på huvudet uppblandat med en och annan äldre eller utländsk gäst.
Efter att ha drivits av familjen Fletcher under en treårsperiod är Hugos återigen tillbaka i grundaren Olle Hedstrands regi. En man som är lika mycket ”stand up” som caféägare. Av besökaren krävs lite ”easy goingness” för att inte riskera att drabbas av socialfobiska känningar av alla skämtsamma kommentarer och snabba kast som haglar från baristan bakom disken. Stressande eller personligt beror nog på vem du frågar. Fint i kanten har heller aldrig varit Hugos devis. Här delas och serveras bullarna med en sax och mitt under måltiden kommer en mopp flygandes ut ur köket.
Måltiden ja. Det pratas och det dröjer men när lunchmaten väl landar på bordet efter en sisådär trettio minuter åker mungiporna upp. Gulaschsoppan har rejält smakdjup och innehåller skivor av gulbetor och morötter som är kokta ”al dente” – härligt. Den vegetariska lasagnen med spenat är god men bleknar i jämförelse med salladen som piffats till med ett smakrikt fröströssel och en vitlöksstinn örtolja. Laxpuddingen som serveras med samma fina sallad är riktigt god med generösa mängder lax och skirat smör som pricken över i. Ekologiskt är Hugos ledord och det återspeglas även rent bildligt med den lilla ekologiska klisterlappen kvar på citronklyftan till puddingen (!).
Kaffet är en vetenskap på Hugos med obligatoriska föreläsningar om bönsorter och bryggtemperaturer. Den rost från Johan & Nyström som patrullen får sig till livs smakar utmärkt. Även här syns det miljötänk som genomsyrar verksamheten, tar besökaren med sig en egen termos eller kopp fås kaffet till halva priset.
Utbudet av fikabröd är ganska begränsat. Patrullen provar en plommonpaj, som är hyfsat god, men hade gärna kunnat få vara lite syrligare. Ett par kulor valfri glass till piggar dock upp, kokos och rom-russin rekommenderas. Förutom glass och paj är det under patrullens besök alltså ett ganska ledsamt fikautbud som tornar upp sig på disken. Saxdelade bullar sällskapar med några standardkondisbitar.
Ett besök på Hugos känns mer som en anekdot än ett vanligt kafébesök. Vi tar oss knappast vatten över huvudet när vi säger att det här är Uppsalas mest udda kaféfågel. På gott och ont. Till Hugos ska du inte gå när du är stressad. Servicen tar den tid den tar, och det förklaras och småpratas med varje gäst. Som besökare är det bara att hänga med i karusellen och gilla läget, annars är risken stor att man dukar under av information alternativt hunger.
Personalen gör dock sitt allra bästa för att göra dig nöjd och när maten slutligen dyker upp är det riktigt gott. Det miljötänk som genomsyrar verksamheten är svårt att missa och bohemen Hugos håller sig också à jour med fina kaffesorter och fermenterat te på tapp. I sina bästa stunder är fiket så nära Berlins, eller kanske Malmös lite ruffa, trendiga kaféer man kan komma.