"Fattar de inte?"

”Varför är det som det är, då så mycket inte fungerar tillfredställande. Har själv sett feldoseringar, 5-minutersdiagnoser om Aspergers syndrom och annat, och en stark arbetsbelastning. Tittat på personer och undrat hur de egentligen ska kunna få hjälp och hur detta stöd egentligen i praktiken ska se ut. Är det politiker som inte fattar vad som krävs? Är det knäande personal som inte hinner? Eller kanske värre, läkare som inte fattar?”

/Anonym

"Drabbad både personligen och som skattebetalare"

”Dina artiklar om psykvården är bland de mest angelägna som jag någonsin har läst i UNT! Tyvärr är problemet med urusel organisation och därmed undermålig psykvård inget nytt. Min dotter och vår familj är personligt drabbade av psykvården, men vi är också drabbade som samhällsmedborgare och skattebetalare. Varför görs inte politiker och andra beslutsfattare ansvariga för detta? Det går inte att skylla på att det inte går att få tag på personal. Med en välfungerande organisation, rimliga arbetsförhållanden och en hög lön har man i alla fall större chans att både locka till sig ny personal och få befintlig personal att stanna.”

/Med vänliga hälsningar från en skattebetalande anhörig

"Tänk om folk visste hur det går till"

”Tack för att du belyser just psykiatrin i Uppsala! Ofta tänker jag ’tänk om folk visste hur det går till’.

Vår reaktion på jobbet har varit ganska avmätt. Inte på grund av det du skriver om, utan att det där är ju vardag och när ska vi tala om det som är de allvarliga problemen. Jag har sådan tur att jag tycker om mina arbetsuppgifter men jag orkar inte längre. Patienter far så illa, jag får kämpa för att ens få arbeta med det jag är anställd för och det jag gör med patienter kan raseras på en sekund på grund av organisationen.”

/Anonym vårdpersonal vid psykiatrin

"Allvarliga samhällskonsekvenser"

”Tack @untse för #3av4. Även brister i samarbetsvilja/kunskap/prestige­löshet i anhörigkontakter kan leda till allvarliga samhällskonsekvenser.”

/Lenita J Herlitz på twitter

"Vi blir inte tagna på allvar"

”Tack för att du driver denna fråga om psykvården. Det betyder mycket för många! Jag själv försökte länge få hjälp att bli tagen på allvar. Skrev till slut till vårdcentralens chef och efter många vändor fick jag till slut hjälp. Har nu en kanonbra psykolog som jag trivs med. De som har problem psykiskt blir inte tagna på allvar. Det ligger fortfarande en skam över det och är inget man pratar om. Det är tabu.”

/Anonym

"Han gav upp"

”En släkting med adhd-diagnos försökte få tid hos neuropsykiatriska enheten så länge att han gav upp. Jag arbetar jag delvis inom socialpsykiatrin och ser att de blir hemskickade i nästan samma tillstånd som när de kom. Vården på psykiatrin skrapar knappt på ytan av dessa människors behov av vård/stöd/hjälp/omsorg sam­tidigt som det larmats om att suicidala antalet ökat. Jag och andra sa ­cyniskt ”de tar endast in dem som kommer med ­kniven mot strupen”. Vart tog vårdande vårdpersonal vägen som säger nej till ­detta förhållande, likt till exempel barnmorskor som är underbemannade eller får för dåliga ­resurser? ”Blir det bättre med röd­gröna ­politiken eller har sam­hället/vi medborgare blivit kallsinniga för våra egna med problem och fokus ligger på hjälporganisationer funderar man när man sett det jag sett?

/Anonym

"Otroligt betydelsefullt"

”Jag har prenumererat på UNT i många år och tycker förstås att det är en bra tidning. Men i dag är jag extra nöjd! Att ni tar upp ett sådant viktigt ämne på första sidan och med en sådan stark och tydlig rubrik är verkligen toppenbra!

Nu går ni verkligen i bräschen! Hoppas verkligen fler lokaltidningar följer upp på liknande sätt från sina regionala perspektiv.

Jag jobbar med frågan och vet hur otroligt betydelsefullt det är med den här typen av uppmärksamhet.”

/Anonym

"Ta till er kritiken!"

”Kära politiker och andra beslutsfattare ta till er kritiken och gör något. ­Psykisk ohälsa kostar 70 miljarder årligen i ­förlorad arbetskraft, vård och omsorg samt berör stora delar av befolkningen. Trots detta tillsätts det långt ifrån de resurser som efterfrågas. Varför prioriterar ni inte befolkningens välbefinnande när det förutom det personliga lidandet även kostar en massa pengar för staten?”

/"En medborgare" via unt.se