När historiens hittills största globalt koordinerade ungdomsprotest, Global Strike for Future, gick av stapeln den 15 mars i år var protestforskare på plats i tio länder för att ta reda på vilka klimatstrejkarna är.

Från Sverige deltog bland annat Katrin Uba, docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet:

- Vad som är nytt är att det är mest skolungdomar som strejkar och att det är så välorganiserat.

Tidigare skolstrejker i Sverige har oftast förekommit i samband med nedläggningar av skolor, och då har föräldrarna varit drivande. Genom den nya enkäten blev det tydligt att merparten av de som engagerat sig är tjejer och unga kvinnor och att många av demonstranterna redan gör mycket för klimatet.

- Det handlar inte bara om en protest. Utan de försöker också förändra sitt eget beteende, genom att till exempel konsumera mindre eller resa mer hållbart.

En stor andel av protestdeltagarna ansåg att politikerna måste agera utifrån klimatforskningen, även om merparten av befolkningen skulle vara emot.

– Det betyder inte att de vill rasera demokratin, men de är redo att påpeka att man ibland måste lyssna mer på vetenskapen än hela befolkningen.

Att så många anslöt sig till demonstrationerna berodde föga förvånande på en Greta Thunberg-effekt. Däremot tycks många av deltagarna redan ha varit intresserade av klimatfrågan, och Greta Thunberg har snarare erbjudit en möjlighet att kanalisera engagemanget än att ha väckt det.

Ofta tar forskning tid att organisera. Men protestforskare i Europa visade denna gång prov på motsatsen. Trots att finansiering saknades lyckades de snabbt koordinera undersökningen och forskarna planerar att följa hur rörelsen utvecklas under det kommande året.