I Blå Wingen i Långhundra har bygdegårdsföreningen visat film sedan 60 år tillbaka. Fortfarande är det fullsatt vid vissa visningar, främst vid premiärer, medan andra filmer går lite sämre.
– Vi har inget stort överskott, men inget underskott heller. Bion går runt, säger Nina Pihl, ansvarig för filmvisningarna.
Men nu har filmbolagen börjat producera alla nya långfilmer för digital teknik och Blå Wingen har bara en projektor som kan visa 35 millimetersrullar. Torsdagens film Små citroner gula var den sista nya filmen som fanns kvar att visa i Långhundra.
– I dagsläget har vi inte råd att byta till en digital anläggning så därför vet vi inte när nästa film kommer att kunna visas. Vi hoppas kunna hitta andra sätt, men har inte lyckats få till någon lösning än, säger Nina Pihl.
Trots att Svenska Filminstitutet har anslagit pengar för att filmbolagen ska göra kopior av sina filmer till det gamla formatet så har inte så skett.
– Staten har bestämt att man som förening kan få 300 000 kronor i bidrag om man kan visa att man har resterande av de 600 000 kronor som en ny anläggning kostar. Man måste också ha en bra affärsplan och pengar till installation och ljudsystem, men det har inte vi, säger Nina Pihl.
Nu har filmgruppen i stället börjat fundera på om det går att köpa in en mobil digital anläggning tillsammans med andra mindre biografer i Uppland.
– Men det finns problem med det förslaget också, eftersom vi som visar filmerna på vår fritid måste bli fler för att få till ett schema som fungerar. Vi måste avsätta mer tid för att ha fler visningar så att vi kan bekosta en mobil anläggning, säger Nina Pihl.
Medan vi pratar strömmar både medelålders personer och pensionärer in i lokalen. Dagvisningarna är nästan mer välbesökta än kvällsvisningarna i bygdegården.
– Häromkring bor många som jobbar skift på Arlanda. Dagvisningarna är även populära bland pensionärerna, säger Lena Karlsson, en av de aktiva i bygdegårdens filmgrupp.
Efter dagvisningarna serveras fika och då finns chans att få en pratstund med någon bekant.
– Filmvisningarna i bygdegården är mer personliga än om man skulle gå på bio inne i stan. Här finns även tillfälle att träffas. Vissa sociala bitar skulle bli förstörda om bion inte fanns, säger Agneta Thellin-Lindberg, en av besökarna.
Eva Lindén Nyholm, är en av de yngre besökarna.
– Jag har gått på bio här sedan jag var liten. Blå Wingen har alltid varit en rolig samlingspunkt och det är fantastiskt att de visar så nya filmer, säger Eva Lindén Nyholm som menar att miljön även ger ett extra perspektiv till vissa filmer.
Exempelvis kändes Änglagård väldigt rätt att se här, enligt henne.
– Kultur är som friskvård. Nuförtiden finns det landsting som talar om att skriva ut kultur på recept, ungefär som man skriver ut motion på recept. Kultur behövs även utanför tätorterna, säger Eva Lindén Nyholm.
Hennes man Urban Nyholm tycker att Knivsta kommun borde ställa upp och hjälpa bygdegårdsföreningen med pengar till ny utrustning, eftersom det inte finns någon annan biograf i kommunen.
– Nu hoppas vi att filminstitutet, staten och kommunerna ska komma fram till någon lösning som kan hjälpa oss att fortsätta visa film, säger Nina Pihl som inte verkar ha gett upp riktigt än.
018-478 12 35
Micaela Karlsson säljer en biljett till Eva Lindén Nyholm som sett film i Blå Wingen sedan hon var barn. Det vore mycket synd om biografen läggs ner. Kultur behövs, det är som friskvård, säger Eva Lindén Nyholm.
Foto: Maria Lindblom
Nina Lindh vid biljettkassan i Blå Wingen. Framför henne Eva Lindén Nyholm som sett film i Blå Wingen sedan hon var barn. Det vore mycket synd om biografen läggs ner. Kultur behövs, det är som friskvård, säger Eva Lindén Nyholm.
Foto: Maria Lindblom
”Filmvisningarna i bygdegården är mer personliga än om man skulle gå på bio inne i stan. Här finns även tillfälle att träffas. Vissa sociala bitar skulle bli förstörda om bion inte fanns” Agneta Thellin-Lindberg, biobesökare