– Uppsala är en stad med så många ansikten; vackra historiska miljöer, resecentrum, förorter där människor lever under så olika villkor. Det är tacksamt för en berättare, inte minst med tanke på blandningen av olika människor som kommer hit dessutom, säger Margaretha Levin Blekastad.
Vi träffas på ett café inne i centrala Uppsala. Margaretha Levin Blekastad är en livlig och ivrig berättare så det är lätt att förstå att hon behöver skriva av sig, även om hon är skribent även i det "civila", kulturredaktör på Norrtelje Tidning.
– Som journalist är man ju obotligt nyfiken. Och det tar jag med mig även in i författandet.
Om det nu hänger ihop med det journalistiska men hon gjorde även en grundlig research inför att skriva kriminalhistorier.
– Jag bokade tid med polisens dåvarande presstalesperson Christer Nordström för att få en rejäl inblick i miljöer och arbetssätt. Men allt som jag eventuellt fått om bakfoten i mina böcker är absolut inte hans fel, skrattar hon.
Lite hjälp har hon säkert av att ha studerat konst och teater på University of Lethbridge i Alberta, Kanada, samt även på universitetet. Men trots bakgrund och jobb så framstår hon i cafésoffan minst av allt som någon kultursnobb, snarare en ödmjuk och entusiastisk person. Den genre hon valt att skriva, deckare, kan ju ibland ses ner på i finkulturella sammanhang. Hon återkommer till att det ju är läsarna som bestämmer vad som är värt att satsa på i slutänden.
Förra året kom hennes debut "Blod och is", den första delen i en planerad trilogi. Nu släpps den andra, "Blodröd höst" och den tredje ligger på planeringsstadiet.
– Den har ingen titel ännu, men en gissning på något med blod ligger nära till hands.
Trots titlarna så framhåller hon särskilt att hon tar avstånd från alla de detaljerade och vidriga skildringarna som kommit alltmer på senare år. Visst kan man säga att verkligheten alltid är värre ändå, men det är ingen ursäkt.
– Tyngdpunkten ska ligga på själva berättelsen och karaktärerna. Det är intressant att utforska hur en "vanlig" människa ställs inför enorma påfrestningar och går över sina gränser. Jag är heller inte jätteintresserad av det forensiska polisarbetet.
Däremot av huvudpersonerna Ellinor Sandin och Lars Bergquist, två av de genomgående karaktärerna som får utvecklas varefter historien fortskrider. I nya boken är det främst tre personer i övrigt som berättelsen lutar sig emot: en "helt vanlig" ekonom, en flyktingkvinna som väntar på sina barn och en tredje som jag ber henne att inte avslöja eftersom jag inte kommit så långt i boken ännu.
Margaretha Levin Blekastad berättar lustfyllt om hur hon försätter sig i skrivberedskap.
– Det är fantastiskt roligt att gå in i min egen värld, och traska runt där en ledig dag och skapa historier. Som journalist är man också van vid att det måste bli något av det man skriver. Ibland blir även jag överraskad av vart det hela tar vägen.
Hon dricker kaffet svart, så min cappuccino känns nästan feg i sammanhanget. Hon fortsätter.
– Jag startar med att föreställa mig en specifik scen. Förra gången var det istäcket på Ekoln, denna gång en kidnappning. Nästa ska i varje fall utspela sig runt Valborg, eftersom det är en så specifik Uppsalaföreteelse, med det sättet att fira.
Till en del har det varit lite vakuum när det gäller Uppsala i deckarmiljöer sedan Kjell Eriksson avslutade sin svit. Men det kanske Margaretha Levin Blekastad kan fylla nu.