Sune Bohlin, eller Knivsta-Sune som är artistnamnet, har alltid haft ett gott förhållande till den svenska visan. Han skriver ingen musik själv, men är expert på exempelvis Bellman, Taube, Dan Andersson, Ferlin, Cornelis, Olle Adolphson och Ruben Nilsson.
- Jag har 400 visor på min repertoar. Det är som att ha 400 barn. Det är svårt att säga vilken som är favoriten, säger Sune Bohlin.
Namnet till trots så flyttade Sune och hustrun Monika Bohlin till en nybyggd lägenhet nära Fyrishov i Uppsala för två år sedan. Men Sune spelar fortfarande ändå mest i Knivsta.
- När jag fyllde 70 kändes det som om det var dags att lämna villan för att slippa snöskottning med mera. Nu går det mycket bra att bo här i Uppsala, men det var svårt i början. Eftersom jag har bott så mycket på hotell, så kändes det som om jag bodde på ett hotell när jag kom innanför dörren till lägenheten, säger Sune Bohlin som varje morgon börjar med att sätta sig på balkongen och dra några visor för grannarna.
Sune Bohlin föddes i Norberg och lärde sig som 13-åring att spela gitarr hos Calle Fernström. Han och några kompisar bildade Stickans kvartett som blev så populär att de unga grabbarna fick be om dispens hos rektorn för att få ledigt från skolan när de skulle ut och spela.
- Vi tävlade också. Bland annat på Nalen där Seymor Östervall var arrangör och kapellmästare. För oss var det jättespännande bara att få åka till Stockholm för första gången.
1965 debuterade Sune som trubadur på Restaurang Gulltuppen i Stockholm. Under de följande åren varvade han uppdrag som trubadur på Vispråmen Storken, Gyldene Freden, Drufvan, Kaos, Tegner och Ulriksdals Värdshus med ingenjörsstudier.
- På 1980 och 90-talen jobbade jag som tekniker och projektledare på Ericsson. Vi installerade GSM (mobiltelenät) runt om i världen. Då hade jag ofta hjälp av gitarren och de svenska visorna, säger Sune Bohlin.
I Västafrika och på många andra platser i världen fick KnivstaSune bra kontakt med folk genom att sjunga svenska sånger.
- Där sågs de svenska visorna som något mycket exotiskt och musik har ofta varit inkörsporten till nya spännande bekantskaper, säger Sune Bohlin.
Sune Bohlin är mycket aktiv i YTF Yrkes Trubadurernas Förening som bildades för 40 år sedan. I somras firades YTF:s jubileum med en visfestival på Café Smultron i Linnéträdgården.
- Jubileet var en höjdpunkt i min karriär. Det var så roligt och lyckat att vi nog kommer att försöka starta en tradition och arrangera en festival där nästa år igen, säger Sune Bohlin.
Han är övertygad om att de traditionella svenska visorna är på väg bort.
- Ja, på krogarna är den svenska visan inte så populär som på 1960- och 70-talet. Det finns ju andra vissångare i Sverige nu som Winnerbäck med flera, men jag menar att Bellman med flera inte sjungs lika mycket på exempelvis nationerna i Uppsala som man gjorde förr, säger Sune Bohlin med ett visst vemod i rösten.
Samtidigt tycker han att det är mycket kul att han får chansen att vara ute och spela på äldreboenden i Uppsala och på de två nybyggda äldreboendena Estrids gård och Vilhelms gård i Knivsta. Han håller också i gitarrkurser på Hasselbackens musikförskola i Knivsta och spelar på festivaler till och från.
KnivstaSune har spelat in sammanlagt sju skivor varav den senaste är en studioinspelning.
- Det viktigaste när man framför en visa tycker jag är att man textar tydligt, ofta finns det tänkvärda historier i texterna. Det vanligaste felet man kan göra som trubadur är att låta gitarrspelet ta över för mycket, säger Sune Bohlin om vissångens ädla konst.