Det är eleverna i klasserna 9 A och B som blivit utvalda att delta i Nobelmuseets projekt Forskarhjälpen. Årets projekt heter DNA-jakten och handlar om att få en bättre förståelse för olika strömmingsbestånds släktskap och förflyttningar. På så sätt hoppas forskarna kunna ta reda på hur man bättre kan bedriva ett fiske som inte utarmar fiskbestånd.
– Vi har skurit ut muskelprover i form av centimeterstora rutor ur strömmingarnas sidor. Vi har också blandat diskmedel och t-röd i mjölke som vi hittat i hanarna, säger Mathilde Konradsen, en av eleverna.
Diskmedel löser upp fettet i cellmembranen så att cellerna syns tydligare och t-röd gör att DNA-trådarna syns i strömmingshanarnas mjölke.
Eleverna har sedan lagt proverna i provrör som skickats för vidare analys hos forskarna Leif Andersson och Alvaro Martinez Barrio vid Uppsala universitet.
– Forskarna försöker kartlägga hur många olika sorter sill och strömming det finns i Nordostatlanten och Östersjön. De undersöker om strömming från olika bestånd är släkt med varandra och om de blandar sig med varandra, säger matematik- och no-lärare Maria Sörlin.
Nu väntar eleverna på forskarnas resultat. Under tiden arbetar varje grupp med att dokumentera sitt arbete på en affisch och med att skriva om Nobelpristagare som prisats för DNA-forskning. Den klass, av de 28 deltagande klasserna i Sverige, som gör den bästa affischen, kommer att få med två representanter vid utdelningen av Nobelpriset i december.
Förutom att hjälpa forskningen är ett annat syfte med projektet att eleverna ska få bättre förståelse för vad forskning är.
Har ni fått det?
– Ja, man förstår nu att det måste finnas ett stort underlag av prover för att få fram bra statistik, säger Albin Kilje, en av eleverna.
Eleverna tycker att det här är ett bra arbetssätt.
– Det känns meningsfullt att det man gör kommer till nytta. Och man försöker nog vara mer noggrann när det man gör ska användas på riktigt sedan, säger bland andra Lucas Malmberg, Vanja Natvig och Amanda Flemström.
Även läraren Maria Sörlin tycker att det känns positivt att delta i projektet.
– Dels för att DNA-teknik är ett spännande område just nu. Men också för att jag ser hur duktiga eleverna är och hur systematiskt en del arbetar när det kommer till praktiska moment och det väl gäller. Jag har under det här projektet sett andra sidor hos elever som i vanliga fall inte hörs så mycket på no-lektionerna, säger Maria Sörlin.