Nyligen gjordes en utvärdering av hur familjerna trivs med sitt ”åtagande”.
– Sammanfattningsvis tycker alla att det ger mycket att vara vänfamilj. Det är väldigt roligt, inspirerande och intressant att få internationella vänner. Ingen familj har ångrat sig, säger Eva Salomon vars familj brukar träffa en 16-årig pojke.
Eva Salomon har tonårsdöttrar i familjen, vilket hon enbart ser som en fördel. När ungdomarna möts ute i samhället känner de redan varandra.
– Och om vi vuxna ser alla likheter mellan dessa ungdomar och våra egna barn så kommer integrationen att gå snabbare, säger hon.
I dag bor 30 ensamkommande unga i Knivsta. Det närmaste året väntas runt åtta nya ungdomar per månad.
– Målet är att hitta vänfamiljer till alla i Knivsta som vill ha det. Det finns ett stort intresse både från ungdomarna och från Knivstaborna, men vi upplever att det finns en liten tröskel att ta den första kontakten, säger Marianne Carlbom, ordförande för Rädda Barnen i Knivsta.
Hon kommer i kontakt med ensamkommande genom den simundervisning som Rädda Barnen arrangerar i Hälsohuset och genom läxläsning som de medverkar i.
– Tanken om vänfamiljer började växa när vi förstod att pojkarna på simskolan aldrig hade varit inne i ett svenskt hem, trots att de bott här i mer än ett halvår, säger Marianne Carlbom.
Att få träna på att prata svenska är en återkommande önskan hos många av ungdomarna.
– Dessutom finns förstås en ensamhetskänsla hos flera av dem som kommit hit utan sin familj, till en ny kultur och ett nytt klimat. Allt är nytt för dem, säger Marianne Carlbom.
De som vill bli vänfamiljer kan ta kontakt med henne, eller med Ingrid Lundell som är projektansvarig. Man behöver inte vara ett par med barn, utan familjerna kan se ut på många olika sätt. Men alla över 15 år behöver lämna ett utdrag ur belastningsregistret innan familjen godkänns.
– Sedan får man också svara på några frågor. Frågorna är till för att familjen och ungdomen ska passa så bra ihop som möjligt, säger Eva Salomon.
I snitt träffas vänfamiljerna och deras ungdom tre gånger per månad.
– Helst ska man göra sådant som man ändå skulle gjort med familjen. Man kan börja med saker som inte är så språkberoende. Exempelvis baka eller laga mat tillsammans, spela spel eller lyssna på musik, tipsar Eva Salomon.