En bit kvar till handikappvänligt Knivsta
Om medvetenheten om funktionshindrades behov skulle öka skulle, enligt Lillemor Åhrlin från HSO Knivsta, fysiska hinder kunna minimeras.
Lillemor Åhrlin från HSO Knivsta hoppas att cykelstället vid biblioteket kommer att flyttas så att det inte blockerar trottoaren för de rullstolsbundna.
Foto: Tina Halldén
I Knivsta centrum är flera trottoarkanter nedsänkta, men inte helt. För dem som är rullstolsburna är det fortfarande en kant de måste ta sig över för att kunna korsa gatan.Det gäller att vara frisk och stark i armarna om man inte har någon som hjälper till, förklarar Lillemor Åhrlin ordförande i HSO Knivsta, Handikappföreningarnas samarbetsorgan.
- Man har inte tänkt från A till Ö, utan från A till någonstans i mitten, säger hon.
Problemet är inte unikt för Knivsta. Men under en promenad genom centrum visar Lillemor Åhrlin vad som skulle kunna göras här för att öka tillgängligheten för personer med olika funktionsnedsättningar utan att det kostar så mycket. Exempelvis skulle cykelstället vid biblioteket kunna flyttas så att parkerade cyklar inte blockerar framfarten på trottoaren. Lite mer kostsamt är att ordna övergångsställena så att de blir markerade för synskadade och mer framåtkomligt för rullstolsburna.
- Men gör man rätt från början behöver det inte kosta så mycket senare, menar Lillemor Åhrlin.
Framför allt handlar det om att öka medvetenheten och kunskapen om de funktionsnedsattas livssituation.
- Om de som byggde trottoarkanterna haft den kunskapen från början hade vi inte behövt diskutera det här nu, säger hon.
Något som komplicerar saken, enligt Anders Eskhult, C, som är ordförande i det tekniska utskottet i kommunen, är att det finns så många olika handikapp.
Om man underlättar för någon som är rullstolsburen genom att göra trottoarkanterna vid övergångsställen sluttande kanske det blir svårare för någon som är synskadad att uppfatta att det är ett övergångsställe där.
Men enligt Lillemor Åhrlin finns det lösningar på även de problemen. Halva trottoarkanten kan vara sluttande och andra skarp och övergångsstället markeras med en stolpe i färger som en synskadad har lättare att se. Hon berättar att denna typ av övergångsställen fungerat bra på andra orter.
Anders Eskhult poängterar hur viktigt det är med tillgänglighet för alla, men att det kostar.
- Tyvärr tror jag inte att det är möjligt att nå alla mål som uppsatts före 2012. Men det är bättre att sätta mål som man måste kämpa för att uppnå, för då anstränger man sig verkligen. Från och med nästa år kommer vi att budgetera betydligt mer pengar för det här.
Visst är det kostsamt, det förstår Lillemor Åhrlin. Men hon menar också att problemet inte är nytt. Redan år 2000 beslutade regeringen att det offentliga rummet ska vara tillgängligt för alla år 2010.
Så jobbar vi med nyheter