– Vi fick ett brev från Naturvårdsverket och svarade att vi inte har någon kännedom om att denna typ av plast har levererats från Knivsta. Det visade sig sedan att plasten kommer från ett företag som är verksamt i vår kommun, säger Tomas Colm, avfallsansvarig i Knivsta kommun.
Efter att oljan blivit dyrare, har även gammal plast blivit en större exportvara.
– I det här fallet handlar det inte om farligt avfall, men om illegal transport. Myndigheterna i Vietnam vill inte att företag i deras land tar in plast med jordrester på eftersom de inte har någon anläggning som kan ta hand om det avfallet på ett bra sätt, säger Ulrika Hagelin, handläggare på Naturvårdsverket.
Däremot vattenflaskor och liknande som är rena och granulerade, det vill säga plastskräp i småbitar, vill företag i Asien importera för att återvinna för produktion av nya saker i plast.
– Ren plast är det enda som myndigheterna i Vietnam har sagt ja till. Men nu har Kinas hamnar stoppat exempelvis lantbruksplast och då har vi sett att strömmarna av plast med jordrester har flyttats till Vietnam, säger Ulrika Hagelin.
Företaget Ekmaco Reagro AB har sitt säte på en gård i Knivsta. Bolagets koncept handlar om att återvinna avfall som annars bara skulle gå på blandad deponi. Företaget samlar in all lantbruksplast i Sverige genom ett avtal med företaget SvepRetur. Målet är att det mesta av plasten ska gå till materialåtervinning.
– Företagets förklaring till det inträffade är att det är första gången som man handlat med den handlare som nu visat sig inte ha några tillstånd. Den tyska handlaren säger i sin tur att hon har alla tillstånd. Men när jag kontaktade de Vietnamesiska myndigheterna så stämde inte det tyska företagets uppgifter, säger Ulrika Hagelin.
Hon uppger att undersökningar av Knivstaföretaget nu ändå kommer att ske för att se om man tidigare har skickat avfall med illegala transporter. Eventuellt kommer även en åklagare att få utreda fallet.
– Det här klassas som sagt inte som miljöfarligt avfall, men det kan bli ett problemavfall ändå så länge inte rätt teknik finns i mottagarlandet att ta hand om det på ett miljövänligt sätt. Och ofta handlar det om fattiga länder som får vårt avfall, säger Ulrika Hagelin.
Knivsta kommun är enligt henne tillsynsmyndighet i sådana här ärenden. Tomas Colm på Knivsta kommun säger så här:
– Även om det här är en gråzon där många transporter är lagliga så tycker jag inte att det ur miljöhänsyn verkar vara försvarbart att frakta sopor så långt bort för återvinning.
Erik Gustavsson, operativ chef på Reagro, svarar att plasten de skickade var en provsändning.
– Vi har bara skickat materialet från ett EU-land till ett annat EU-land. Plasten kördes till Tyskland och sedan har vår kund, utan vår vetskap, lastat om det till en sjötransport. Vi har inte någon insyn i vad de har för slutkunder. Det är en affärshemlighet, säger Erik Gustavsson.
Han menar att det ingår i Reagros uppdrag att prova olika kunder för att få större efterfrågan på lantbruksplasten och högsta möjliga ersättning.
– I vanliga fall, när vi har permanenta kunder med större transporter, så brukar vi skriva in i avtalen att de ska följa alla lagar och ta etiska hänsyn. Nu har vi lärt oss att vi ska skriva sådana avtal även om vi bara gör mindre provtransporter med för oss nya företag, säger Erik Gustavsson.
Men är det inte bättre om plasten återvinns på närmare håll?
– Jo, vi har väldigt liten återvinning i Sverige. Ett alternativ till Asien är Polen. Där vill flera företag återvinna vår plast, men än så länge krävs för många tillstånd och avgifter för att skicka material dit, säger Erik Gustavsson.