I semifinalen i kanal 5:s nya atletprogram Ninja Warrior fick André Sihm, parkourtränare från Knivsta, den snabbaste tiden.
– Många tror att det handlar om fysisk styrka, men banorna handlar minst lika mycket om mentala utmaningar och teknik. Har man inte rätt teknik spelar det ingen roll hur stark man är, säger André Sihm som till vardags studerar till civilingenjör på Uppsala universitet.
Utbildningen är inriktad på energisystem och hur man kan arbeta mot ett hållbart samhälle.
– Jag har inte svårt att sitta still, men jag tycker mycket om att röra på mig och för att hålla mig i form så stretchar jag alltid i pauserna. Jag hittar också ofta saker att hoppa mellan eller hinder att forcera i närmiljön i Uppsala, säger André Sihm.
Ninja Warrior spelades in i Sverige för första gången i somras. 600–700 personer sökte till programmet, men André var en av dem som blev uppringd av producenterna.
– Jag och mina kompisar brukar lägga upp klipp med parkour och tricking på Youtube och det var där de hittade mig, säger André Sihm.
Han tänkte att det kunde vara kul att vara med, men en månad före tävlingsdagarna blev han skadad.
– Jag kunde inte träna på en månad, men en vecka innan kände jag att kroppen var okej igen.
Många andra deltagare hade tittat på den amerikanska versionen och byggt upp liknande banor hemma för att träna inför tävlingen. Trots att André Sihm inte gjort det gick det bra för honom. Han tror att det kan bero på att han har nytta av parkourens sätt att tänka och teknik som han tränat in tidigare.
André Sihm började träna judo i Knivsta då han var sju år. När han var i 14-årsåldern upptäckte en kompis parkour och ett kompisgäng började själva lära sig grunderna. Efter ett par år kom André Sihm i kontakt med Uppsala Parkour och började träna med dem.
Hur tränar du?
– Nästan varje dag med styrkeövningar som armhävningar, knäböj och pull ups (när man hänger i en stång och lyfter sin kroppsvikt).
Utöver det hoppar han mellan saker och över naturliga hinder i stadsmiljö.
– Balansen är också viktig att träna. Gymnastikövningar är väldigt allround och jag hoppar mycket studsmatta.
Vad är det bästa med parkour?
– Det är kul att utmana sig själv och se vad man klarar av. Det är en livsstil och sättet att tänka på går att applicera på mycket annat.
Han nämner som exempel att ett hopp som man klarar på låg höjd, kan man tveka för när det gäller samma hopp högt upp i luften. Då gäller det att övertyga sig själv om att man vet att man klarar det.
André Sihm säger att han numera ser möjligheter och små utmaningar överallt.Något som andra tycker är omöjligt när de pluggar, kan han se möjligheter i, genom att se vart man kan "hoppa" en liten bit i taget.
Men han anser sig inte vara speciellt modig.
– Nej, jag gör bara det jag klarar av. Jag är generellt ganska rädd av mig. När jag tränar in något nytt tar jag det lite lättare först och tränar väldigt mycket på det tills jag övertygat mig om att jag kan rörelsen sedan går jag vidare ett litet steg i taget.
Är du en kändis nu?
– Inte på stan, tror jag, men på klättercentret i Uppsala har jag fått många positiva kommentarer. Å andra sidan har jag mest suttit inne och pluggat till tentor de senaste veckorna så jag vet inte om folk känner igen mig.