I tio år har Isabel Eriksson arbetat på arbetsförmedlingen med fokus på övergången mellan skola och arbetsliv. Det i kombination med tre söner har fått henne att inse att föräldrar behöver ta mer ansvar för sina barns utveckling och skolgång.
– Det är allas vuxnas ansvar att barnet klarar sig i skolan, säger Isabel.
När hennes son hade det svårt i skolan började hon skapa en metod, som har fått namnet föräldrafokus-metoden. Det var 2014, sedan dess har metoden börjat användas av både föräldrar och skolpersonal.
– En kvinna har fått fantastiska resultat med sin dotter som inte var intresserad av skola, inte ville idrotta, hade svårt med vänner och inte ville göra läxor. Det blev en helomvändning.
Metoden går ut på att föräldrar avsätter en timme i veckan för att gå igenom skolämne för skolämne. Vad görs i skolan? Hur känns det? Vad behövs för att det ska kännas bättre?
– Den viktigaste faktorn bakom skolframgång och frisk utveckling är barnets relation till sina föräldrar.
Allt antecknas i en handbok som sedan sätter grunden för olika strategier.
– Det är inte curling, barnen ska själva utveckla insikter genom att ha någon att prata med. Det är inte heller läxläsning som många tror, metoden kräver inte att man kan någonting om ämnena, berättar hon.
Nu har Isabel Eriksson fått 250 000 kronor för projektet "Alla vuxnas ansvar". Pengarna har hon fått av stiftelsen Vestra Särstaborg, och projektet ska fokusera på samverkan mellan föräldrar och skola.
– Det finns väldigt lite samarbete mellan skolan och hemmet. Föräldrar och skolpersonal gör så gott de kan, men de har ofta inte jobbat parallellt, ingen har haft en röd tråd.
Att få finansiering för projektet känns bra, tycker hon.
– Det känns som att jag har fått bekräftelse på mina idéer och tankar.
I framtiden vill Isabel få forskningsmedel för att evidensbasera sin metod. Tills dess ska hon arbeta deltid med att utveckla och utvärdera projektet. I dagsläget har hon kontakt med 30 föräldrar som använder metoden och målet är att 200 elever i Knivsta och Uppsala ska få ta del av metoden.
– Det kan vara elever i årskurs ett, eller sista veckan på gymnasiet. Det är inte så att alla behöver den här metoden, men alla kan använda den, säger Isabel Eriksson.