Vi möter boende i Särsta hyresgästförenings kvarterslokal en småkall oktoberdag.
– Här i lokalen brukar vi ha olika fester och möten. I helgen ska vi ha höstbuffé. Det har vi alltid sista lördagen i oktober. Middagen brukar locka många besökare i olika åldrar, säger Lisbeth Ekergarn.
Hon är en av de medlemmar i Särsta hyresgästförening som engagerar sig för att öka gemenskapen bland de 109 hyresgästerna i området. Bostäderna ägs av det kommunala bostadsbolaget Knivstabostäder och ligger mitt i Knivsta utefter Centralvägen, Forsbyvägen och Apoteksvägen.
Bland annat har föreningen de senaste åren lyckats få bort skadegörelse, cykelstölder och bilbrott från området genom grannsamverkan i samarbete med polisen.
– Polisen blev först ganska förvånad när vi ringde och sa att vi ville starta grannsamverkan eftersom det inte är så vanligt i områden med hyresrätter, säger Lisbeth Ekergarn.
I Knivsta finns hittills bara 775 hyresrätter. Nästan alla ägs av Knivstabostäder. Bolaget har under flera år velat bygga fler hyresrätter, men den politiska majoriteten har tvekat.
Nu har det däremot blivit som en ketchupeffekt i Knivsta, samtidigt som det i många andra kommuner fortfarande går trögt med byggandet av hyresrätter.
I Sågenområdet i Knivsta (de nya kvarteren nordöst om stationen) har man lyckats få flera privata exploatörer att bygga hyresrätter i egen regi.
Tanken med Sågenområdet är att det ska bli ett blandat bostadsområde med olika upplåtelseformer och hyresgäster i olika åldrar. Nu när det mesta är sålt pekar det mot att det kan bli 40–50 procent hyresrätter, säger byggnadsnämndens ordförande Boo Östberg (C).
Samtidigt har Knivstabostäder nyligen fått tillåtelse av kommunen att utöka sitt bestånd med 150 nya hyresrätter, varav 50 ska börja byggas nästa år.
Både Boo Östberg och de tre medlemmarna i Särsta hyresgästförening är nöjda med att Knivsta kommun nu kommer att få fler hyresrätter på bland annat Sågenområdet.
Varför behövs hyresrätter?
– Alla har inte råd att köpa en bostad och unga människor ska inte behöva bo hemma till de är 25–30 år. Om föräldrarna bor trångt så drabbar det ju även föräldrarnas liv, säger Lisbeth Ekergarn och Ulla Bergkvist.
Ulla Bergkvist tycker att det också handlar om ett behov hos äldre invånare.
– Jag tycker det är fel att pensionärer som bor i villa med automatik ska lägga alla sina pengar på en bostadsrätt. Då kan de ju inte använda sina pengar, när de säljer sin villa, utan får lägga allt på bostadskostnader igen.
En annan fördel med hyresrätter tycker de är att äldre eller personer som inte är så händiga får hjälp med renoveringar och skötsel av lägenheten.
Att bo i hyresrätt behöver inte innebära att man blir anonym eller ensam, enligt dem.
– Man hör ju talas om folk som ligger döda i sina lägenheter i flera veckor utan att någon saknar dem. Men i Särsta saknar vi folk om vi inte ser dem på länge, så jag hoppas att inget sådant ska kunna hända här, säger Lisbeth Ekergarn.
Deras hyresgästförening har 64 medlemmar men alla som bor i området får vara med på föreningens aktiviteter. Minst en gång per år ordnar man en dagsresa någonstans.
– Det kan exempelvis vara till någon julmarknad, till Furuvik, till Skansen eller till Åland. Kriteriet för resan är att den ska vara både budget- och handikappvänlig, säger Kerstin Edvardsson.
Första advent har föreningen ett återkommande adventskaffe med öppet hus. Runt 6 juni brukar man grilla korv tillsammans och varje månad arrangeras ett återbruk. I återbruket kan man byta gamla saker med varandra istället för att slänga dem.
– Med små medel går det att göra mycket för att skapa gemenskap. Exempelvis är det vissa, både barn och gamla, som blir jätteglada över att få en julklapp vid adventskaffet, även om det mest är symboliska saker i paketen som vi lottar ut, säger Lisbeth Ekergarn om hur de försöker minska ensamheten och öka gemenskapen i sitt bostadsområde.
Men liksom i andra föreningar har de här en brist på engagerade i arbetsför ålder.
– Ja det är mest vi pensionärer som har tid att ordna arrangemangen, men det brukar komma både barn och gamla till träffarna och vi hoppas förstås att fler i de åldrarna ska upptäcka fördelarna med att lära känna sina grannar, säger Lisbeth Ekergarn.