Järnålder i Knivsta
Uppland är fullt av spår efter människor som en gång har levt här. Därför satsar Upplandsmuseet på uppsökande kulturmiljöpedagogik. Under våren får de flesta skolorna i Knivsta besök av museipedagogen Frida Johansson.
Tredjeklassarna Julia Rönnevall, Alice Lindgren, Malin Corse och Malin Strid ritar av en bautasten.
Foto: Maria Lindblom
- Bautastenar är resta stenar som ofta finns på gravfält som här. Ofta bodde man också nära sina gravar, kanske för att visa vem marken tillhörde, berättar Frida Johansson.
Hon tycker det är bättre att knyta ihop undervisningen med något som går att se på riktigt, inpå knuten, i stället för att berätta om större fornfynd långt bort.
Utomhuslektionen kompletteras med undervisning inomhus där barnen får se på bilder på arkeologer, se slagg från järnframställning, smaka på torkat kött och gissa vad det är för föremål Frida Johansson har med sig.
Hon har redan besökt Lagga skola, Långhundra skola, Segerstaskolan och nu Gredelby skola. Även Alsike skola och Margaretaskolan kommer att få besök under våren.
- Det som är så fantastiskt med Knivsta är att det finns hela 211 gravfält i denna lilla kommun. Så det är inte svårt att hitta platser att använda i undervisningen, säger hon.
Ovanför den nya delen av Gredelby skola finns gravar och bredvid den gamla skolbyggnaden en bit bort ligger det gravfält som barnen i klass 3 besöker den här dagen.
- Men man tror att gravarna hör ihop, att det var ett rejält stort gravfält här med kanske 300 gravar och boplatser som ligger gömda i marken intill. Sedan har vi förstört lite genom att bygga hus i gravfältet. Och de stenar vi ser här är bara en liten del av vad som antagligen finns att hitta om man gräver lite i marken häromkring, säger Frida Johansson till barnen.
Alla lyssnar spänt på hennes beskrivningar av vad som hände när järnåldersmänniskorna eldade sina döda, hur de kanske tänkte om själen och om vad som blev kvar av människor efter bränningen. Att en del dessutom tog stenar och krossade skeletten med före begravningen tycker flera barn låter lite ruggigt.
Kompisarna Julia Rönnevall och Alice Lindgren tycker att den levande forntidsundervisningen var rolig och spännande.
- Det är spännande, men också lite läskigt att inte veta vilka det är som ligger här under där vi brukar leka. Det känns lite konstigt, säger Alice Lindgren.
Kommer ni att börja gräva i marken nu för att hitta deras hus också?
- Nej, det var roligt att få reda på att det finns gravstenar och annat under marken här. Men vi kommer inte att gräva. Tänk om vi skulle hitta ett skelett! säger de två kompisarna och skrattar.
Om ett par veckor är det lärarnas tur att fortbilda sig i kommunens förhistoria.
- Det är en mycket viktig del av projektet så att lärarna kan fortsätta lära eleverna om forntiden och så att alla ska känna till var det går att söka mer information, säger Frida Johansson.
Fotnot: Järnåldern varade från 500 före Kristus till 1050 efter Kristus.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!