Patrik Nilsson är på väg ut för att köpa glass tillsammans med boendestödjaren Maria Matsson. Han är funktionshindrad sedan födseln och bodde med sina föräldrar fram till för en månad sedan. Då flyttade han in som person nummer fyra i det nya LSS-boendet i S:t Maria. Boendet har varit på planeringsstadiet sedan S:t Maria fick sina nya lokaler under förra året.
Den trettonde maj i år kunde fem personer med funktionsnedsättning flytta in. Patrik Nilsson vill egentligen bo på ett LSS-boende i Uppsala, eftersom det är där han har vännerna från skoltiden. Men dit är kötiden fortfarande lång. Han blev erbjuden en plats i Knivsta som han tackade nej till. Med boendet i Alsike blir det närmare till föräldrarna, säger han.
LSS-boendet är den sjunde verksamheten som ryms inom S:t Marias komplex i Alsike. Även denna har en kristen profil, precis som allt annat inom S:t Marias ytterväggar. Marie Simas Nordberg, boendets platschef säger att den kristna profilen innebär att personalen ”inte kompromissar med ett gott bemötande, eller synen på att varje människa är unik”. Vad det innebär rent konkret har hon svårt att svara på.
– Jag vet inte om det är så mycket som skiljer vårt gruppboende jämfört med andra, säger Marie Simas Nordberg.
De anställda är antingen aktiva i församlingen eller har varit det tidigare, enligt Maria Matsson som jobbar på boendet.
– Men det betyder inte att vi ber bordsbön med de boende, säger Maria Matsson.
Patrik Nilssons föräldrar går ofta i kapellet som ligger i samma byggnad. Det var också genom Erik Eckerdal, församlingens präst som han fick höra talas om S:t Marias LSS-boende. Patrik Nilsson har ett guldkors runt halsen, men själv vill han inte beskriva sig som särskilt kristen.
–Jag är konfirmerad, och jag tror att det finns en Gud någonstans, men jag har aldrig sett honom, säger han.
Marie Simas Nordberg säger att det är ovanligt att församlingar driver LSS-boenden. Anledningen är att kyrkan vill vara ”där människor finns”, säger hon.
Varför räcker det inte med ett kapell?
– Jag ser det inte som något konstigt att vi driver verksamheter utöver kapellet. Varför ska inte kyrkan kunna driva LSS-boenden, när privata företag gör det? Till exempel tar utlandsägda bolag över driften av vård och omsorg, och då ser vi en möjlighet att erbjuda ett alternativ.