Innan Monika Leissner, 61, kom till Knivsta arbetade hon på regionens vårdcentral i Örsundsbro och som barnläkare i Gävle. Många Knivstabor och boende i Örsundsbro har fortsatt att vara hennes patienter i alla år.
Att jobba med Knivstaborna tycker hon har varit spännande.
– Kommunen har en ung befolkning, men vi har haft ganska många äldre patienter. Det har varit ganska mycket cancerutredningar, främst bland medelålders personer, säger Monika Leissner.
Den tunga sociala problematiken är förhållandevis låg i Knivsta. Däremot har Monika Leissner märkt att en hög alkoholkonsumtion påverkar många Knivstabors liv, speciellt efter pandemin.
– Det tror jag beror på att det är många egenföretagare och pensionärer här som lever livets goda. Så det är en lite för hög alkoholkonsumtion som i sin tur kan leda till exempelvis sömnbesvär och ångest.
Även folkhälsoproblem som depressioner och stress, samt psykisk ohälsa bland barn drabbar många Knivstafamiljer.
– Patienterna i Knivsta har varit helt fantastiska och lätta att prata med. Jag har lärt känna många och fått följa dem genom åren, vilket har varit ett stort förtroende. Jag är övertygad om att det är bra både för läkare och patienter med kontinuitet.
Monika Leissner kom in som chef på Knivsta läkarhus 2012, två och ett halvt år efter att Praktikertjänst hade öppnat vårdcentralen. Fortfarande finns bara två vårdcentraler i Knivsta. Den andra är Knivsta vårdcentral som drivs av regionen.
– Jag har jobbat här i 13 år som läkare med budget-, personal- och medicinskt ansvar. Det här trippla ansvaret vill jag avveckla mig ifrån. Nu går jag i någon form av pension, men planen är att också jobba deltid som läkare. Kanske i Uppsala, säger Monika Leissner.
Något som hon däremot inte är så nöjd med är att helheten i vården tappas bort av de ansvariga i regionen. Hon skulle vilja att läkarna på vårdcentralerna, som är specialister på folksjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och psykisk ohälsa, får ägna sig åt det i stället för att sjukhusets specialister ska remittera tillbaka patienter till vårdcentralerna som hör hemma inom specialistsjukvården.
– Vi har inte den tekniska utrustningen, ekonomin och kompetensen. Det som händer är att vi får mindre tid att förebygga sjukdomar och ta hand om folkhälsan. Så det blir en ond cirkel: dyrare för regionen och ineffektivt.
Vad ska man enligt dig göra istället?
– Nu när det ska vara så få inneliggande patienter på sjukhuset som möjligt, så skulle det vara bättre att sjukhuset öppnade några mottagningar där de kan följa upp sina egna patienter efter exempelvis större kirurgiska ingrepp. I dag remitteras de direkt till oss i primärvården. Det blir onödigt många inblandade för samma patient och dyrare, säger Monika Leissner.
Hon föreslår också att administrationen i regionen ska minska.
– Sjukvården är lite som att bygga ett hus. Man kan inte vara tio arkitekter och bara fem byggnadsarbetare. Sjukvårdsadministratörerna är för många och de vill mäta det vi gör, men läkekonst går inte att mäta i bara siffror, säger Monika Leissner.